Debatten om Sudersannas servering på Fårö visade att vi har en missriktad och misstolkad miljölagstiftning, som missbrukas av aktivister på ett systematiskt sätt. För mig är det oförklarligt varför en löst sammansatt grupp i Bohuslän ska ges talerätt över en strandkiosk på Gotland. Hade jag haft tillgång till riksdagens utredningstjänst hade jag omedelbart bett dem utreda hur sådant kan begränsas.
Ett annat område jag vill se förändringar på är kring vem som får fatta beslut om strandskydd och dess dispenser. I dag ligger det uppdraget på länsstyrelsen, men en utredning har tillsats inom ramen för Januariöverenskommelse för att titta på frågan.
Det är helt uppenbart att frågan om strandskydd och dispenser behöver hanteras av en aktör som klarar av att prata med verksamhetsutövare på ett rimligt sätt. Om Region Gotland själv hade fått besluta om dispenser från strandskydd så hade problemet förmodligen varit löst – så det borde man titta på i strandskyddsutredningen, att ge kommunerna mer bestämmanderätt.
En naturlig fråga är så klart vad man kan göra från Region Gotlands sida när det är länsstyrelsen som beslutar om dispenser och Mark- och miljödomstolen som dömer i målet.
Region Gotland har redan i dag en av landets mest tillåtande inställningar när det gäller strandnära servering, eftersom vi tillåter att man avgränsar ytan med så lite som ett tillfälligt rep. Går vi längre än så bryter vi mot lagen. Däremot kan vi i det längre perspektivet införa fler LIS-områden, bland annat på delar av Sudersand, för att åtminstone försöka få till lite utveckling i strandnära lägen.