Pigge ansökte om att få bygga villor, havsnära på Själsö, han fick avslag, men lär försöka igen, och igen. En efter en ploppar dom upp, husen intill stränderna. Diskret försvinner en tall här och sen en tall där. Plötsligt känns det som att inkräkta, mitt under strandpromenaden.
Uppluckringen av strandskyddet är ett faktum och då ska man veta att redan innan de nya lagförslagen klubbats, beviljades 93 procent av alla granskade ansökningar, till och med den hårdare lagstiftning som då rått. I Stockholmsområdet är nästan hälften av stränderna exploaterade.
På 1960-talet beviljades bara några hundra dispenser per år – i dag ligger siffran på över 8 000.
Åter till min lottovinst. Min dröm är ett vackert kalkstenshus alldeles intill havet, gärna på Ekstakusten. Ett hus med stora skjutbara glasdörrar, en kalkstensveranda, ett litet gjutjärnsbord med kaffekoppen i gryningen och några korta steg från morgondoppet. Och så vill jag vara själv. Inga morgonjoggare som kommer mellan mig och vattnet, inga pilgrimsvandrare eller fågelskådare eller skolklasser på cykel.
Om jag får drömma.
Nu har jag otur i spel, men tur i kärlek och jag lever med min familj sedan 25 år här på ön, hyfsat nära havet. Vi är ute så ofta vi kan, i naturen, vid havet, promenerar med hunden Winston vid strandkanten och vi märker att fler än jag när en dröm som min egen. På Ekstakusten mutas klinten in med egna utomhusmöbler, att gå förbi där blir som att passera någons vardagsrum.
Jag tror att vi är sådan till naturen, människan. En aning egoistisk, med drömmar och med ett liv till låns som ska levas så fullt ut som det bara går. Vi kommer dessutom att försöka tjäna pengar på de sätt som står till buds. Detta måste man ta med i beräkningen när man bygger ett samhälle. De som på olika sätt sitter på mycket pengar kommer att använda dom och alla tänkbara luckor i regelverket för att nå sina drömmar. Precis som jag själv.
Det som är unikt med Gotland, som bland annat gör att jag bor kvar här och som får släkt och vänner och alla andra turister att vallfärda hit, är i mångt och mycket en unik natur, fantastiska kuster, utsikter, nattdopp och Instamoments. Det finns öar i Stockholms skärgård där du inte längre kan lägga till då de är privata. Kuststräckor bebyggda ner till vattenkanten, avspärrade för allmänheten.
Vi måste ta den mänskliga naturen med i beräkningen, när vi lagstiftar, när vi pratar turism och när vi funderar på hållbarhet. Vissa saker får inte lov att handla om enskilda människors behov eller önskningar, vissa saker tillhör oss alla, och inte minst framtida generationer.