De levande döda och avgrunden

Jag sitter ensam vid ett dubbelbord på Gotlandsbåten en fredagskväll.

"Jag tänker i alla fall inte föda något barn till denna värld, där politiker och ansvariga vuxna bara pratar och pratar."

"Jag tänker i alla fall inte föda något barn till denna värld, där politiker och ansvariga vuxna bara pratar och pratar."

Foto: Henrik Montgomery/TT

Insändare2021-10-09 06:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fönsterborden runt mig fylls hela tiden på av ungdomar. Det börjar bli fullt och en tjej kommer fram och tittar på mig. 

– Är det ledigt här, kan vi slå oss ner? 

– Visst, varsågod. 

Plötsligt sitter jag tillsammans med åtta gymnasieungdomar, som plockar upp sina laptops, en flicka lutar sig fram mot mig. 

– Vi ska avsluta ett grupparbete efter ett besök i riksdagen och sedan eftermiddagen på demonstrationen Fridays For Future. Alla ger sin syn på dagen och sammanfattar sig i en kort mening som var och en noterar i sin dator. Diskussioner om dagen böljar fram och tillbaka tills en yngling börjar referera ur en insändare från dagens gotlandstidning. 

– Om den här båten skulle köra 23 knop istället för 28 så skulle det minska bränsleförbrukningen med 21 procent och koldioxidutsläppen med hälften. Det skulle bara bli en halvtimmes längre restid. 

– Varför sänker man då inte farten? Ska vi skicka upp några till kaptenen och fråga? 

En tjej och en kille reser sig och går bort till receptionen. Strax kommer de tillbaka. 

– De har en tidtabell att följa, var svaret. Farten bestäms på högre politisk nivå. 

Upprördheten och ilskan ökar i hetsiga diskussioner. Tills en flicka säger. 

– Jag tänker i alla fall inte föda något barn till denna värld, där politiker och ansvariga vuxna bara pratar och pratar. Den här båten är ett typexempel på vår klimatpolitik. Man bara kör på för fullt. Koldioxidutsläppen får fortsätta, fast det finns enkla snabba lösningar nu direkt. En grabb: 

– Min morfar säger att han är glad över att slippa vara med i framtiden.

 En flicka: 

– Då är man ju som levande död, om man inte ser barn och barnbarns framtid som en förlängning av sitt eget liv. 

Allt oftare sneglar ungdomarna på mig. Inträngd med mitt kaffe mot fönstret. En av ynglingarna vänder sig mot mig och frågar:

– Är du också nöjd med att vara gammal och slippa framtidens klimatelände? Har du förresten egna barn och barnbarn? 

En pojke fyller på:

– Gör du något över huvud taget för att minska ditt klimatfotavtryck? 

– Jag kör i alla fall en biogasbil och är vegan. 

Ungdomarnas ansiktsuttryck slappnar av och några nickar och börjar le mot mig. Diskussionen om dagens demonstration utanför riksdagshuset tar fart. En flicka: 

– Det verkar vara en avgrund mellan politikerna inne i riksdagshuset och ungdomarna utanför. 

En annan flicka: 

– Det är precis det som vi ska ändra på.