Särskilt de gröna frågorna intresserar mig. Medvetenheten om klimatförändringarna har aldrig varit större. Komplexiteten och omfattningen hos klimatförändringarna verkar vara så stora att de inte kan omfattas av enskilda forskare.
Trots insikten om att vi håller på att göra vår planet obeboelig så fortsätter vi att konsumera hejdlöst, köra mer bil än någonsin och exploatera delar av jordklotet som förr var fredade från oss. Jag frågar mig hur möjligheterna att exploatera djuphaven kan gå så svindlande fort när ersättningsdrivmedel till fordon går så jämförelsevis långsamt.
Jag undrar också hur vi kan hålla fast vid ett ekonomiskt system som inte larmar om jorden går under, bara någon tjänar på det. Ibland tycker jag att vi är som barn som leker. Bara lite till! Vi har ju så roligt. Vi ska ta ansvar för allt det där andra sen (som Romina Pourmokhtari brukar säga). Den gröna omställningen har ändå gått framåt.
Som jag ser det befinner vi oss nu i en situation där klimat och miljö ofta ställs emot varandra. Miljö och klimat är ett och helt beroende av varandra. Utan minusgrader ingen snö, utan regn ingen växtlighet. De grova dragen är ganska enkla och fattbara. Tidigare var det lättare att välja. Idag är det inte lika enkelt. Ska vi bygga Östersjön full med vindkraftparker, även om det förstör flyttvägarna för miljontals flyttfåglar och påverkar tumlarnas liv? Ska vi köpa elbil även om det innebär brytning av metaller i gruvor som förstör miljön för miljoner människor i framförallt Kina och Afrika? Där barn ofta utgör arbetskraften?
Vi vill inte ha gruvorna här. Vi vill inte heller bryta det uran som krävs, för att driva de kärnkraftverk som alltmer presenteras som lösningen på framtidens elbehov, i Sverige. ”Lite får vi offra” sägs det ibland i konflikten mellan miljö och klimat. Men sanningen är att vi inte är beredda att offra någonting. Inte en gnutta. Det är alltid någon annan som ska offra, om det är flyttfåglar eller afrikanska barn, spelar ingen roll. Jag tänker att vi behöver skaffa oss en bättre överblick. Behöver samhället se ut exakt som det gör? Kanske finns det till och med bättre och roligare sätt att leva? Vad är egentligen viktigt? Hur viktig är en fjäril? En blomma? Inför 2025 blir min nyårsönskan att vi alla blir lite klokare och inser vad som är viktigt på riktigt.