Missnöjd patient på öronmottagningen

Jag har haft nedsatt hörsel på båda öronen i snart tjugo år och har haft hörapparat i femton.

Boy Larsson.

Boy Larsson.

Foto: Henrik Radhe

Insändare2023-08-04 11:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För cirka två år sen fick jag en öroninflammation. Jag besökte vårdcentralen Visby Norr. Jag fick då penicillin. Det hjälpte inte. Jag var där cirka fem gånger. Till slut begärde jag remiss till Öronmottagningen på Visby lasarett. Där har jag gått i snart två år nu. För ungefär ett år sen hade jag, enligt Hörcentralen 78 procents hörsel. Det är nu nere i cirka 52 procent.

Vad har öronläkarna gjort? De har renat öronen med något slags apparat och sen har jag fått droppar att rena öronen med. Under tiden har jag inte fått använda hörapparaten på en vecka. Sen besök hos Hörcentralen igen, men öronen är fortfarande inflammerade. Och Hörcentralen kan inte göra något hörselprov på grund av att öronen inte är okej. Då blir det nytt besök hos öronläkaren och ungefär samma behandling som tidigare. Senast frågade jag: 

–Vad kan ni göra, för att förbättra min hörsel? Svaret blev, att hörselgångarna var förslitna och att jag borde ha en starkare hörapparat.

–Det hjälper inte mig mycket, sa jag. Hörapparaterna trycker mot hörselgången och det gör ont.

Jag vill att öronläkaren skriver en remiss till en specialist, som kan ge mig råd om mina öron, så att jag kan få ett bättre liv och må bättre.

Jag har varit ute och föreläst mycket om mina böcker och det ska jag säga: då är det inte lätt att vara utan hörapparat. Jag hör inte när jag får frågor, det blir för mycket ”Vad sa du?” Jag har fått säga nej till såna inbjudningar nu, på grund av min nedsatta hörsel.

Jag tycker också rent allmänt, att läkaren borde ha mer tid med patienten och ge råd om behandling. Och jag tycker att det tar för lång tid när man är på besök. Ofta är läkarna stressade. Eller så har de telefonjour och sitter och pratar i tio minuter, eller går ut ur behandlingsrummet och man får sitta där och vänta. Det tycker jag som patient är jobbigt. Och hur är det med läsningen av ens journal? Ibland verkar det som om de knappt tittat på första sidan en gång.