Jag har hela mitt liv ömmat om människor. Det som varit viktigast för mig är att få människor att må bra, känna sig sedda, känna sig hörda.
Jag jobbade ett par år som vikarie på äldreboende och demensavdelning. Kände sedan att det är det här jag vill, det jag brinner för och det jag kan.
Jag utbildade mig till undersköterska och har sedan dess jobbat i hemtjänsten och demensboende.
Jag har varit stolt över det jag gör, jag har jobbat med hjärtat och jag vet att jag är bra på det.
Nu när situationen blivit så här känns det som mitt hjärta gått vilse, jag har ont i magen av att det får gå till så här.
Jag vill och kan inte stå för det här som händer nu, jag vill inte vara en del av detta.
Våra dementa, äldre och sjuka förtjänar bättre, förtjänar åtminstone att inte behöva ligga ensamma sin sista tid i livet. Att finnas där och hålla dom i handen är väl det minsta vi kan göra för dom.
Att vara någons ängel för en dag eller bara en liten stund är väl det finaste som finns, iallafall i min bok.