Livet som ett rum att fylla
som begränsar och möjliggör
ligger framför mina fötter
Jag möblerar det med kära ägodelar
Öppnar min dörr för glädje och godhet
Tapetserar väggarna med barndomens trygghet
Låter det vara högt i tak, inbjudande och lagom stökigt
Lägger mina bekymmer på hatthyllan
Planterar drömmar i spruckna krukor och ser dem gro
Eldar kaminen med misslyckanden
Bäddar ner krossad kärlek i krispiga lakan och sover mig tom
Bakar nya minnen och ser dem jäsa
Bjuder in till gemenskap vid runt bord
Omfamnar kärlekar i en pläd av merinoull
Hänger upp äventyr i erinrans ramar
Tänder sanningens ljus på polerade golv
Läppjar glädjens sötma i kristallens glans
Låter möjligheter växa på fönsterbrädan
och fyller på energi mellan fåtöljens öronlappar
När jag sedan stänger dörren för sista gången
vet jag att jag möblerade mitt liv precis som jag ville...