Nu kan M inte ens unna de mindre välbeställda sin rättmätiga pensionshöjning om inte de som både har tillräckligt, och de som har kunnat lägga undan kapital under sitt arbetsliv får minst lika mycket. Så ser den moderata "solidariteten" ut. De som av olika skäl inte har kunnat fullgöra ett helt arbetsliv ska straffas också efter sin pensionering och in i döden.
M påstår sig hävda arbetslinjen, men saknar tilltro till de sämre lottades arbetsvilja. Det är genom solidaritet med de svaga och genom att värna deras delaktighet och självkänsla som vi gagnar arbetslinjen och bygger ett bättre samhälle. Det gör vi inte med växande klyftor, segregation och jobbskatteavdrag.
"Att sänka skatten för alla pensionärer värnar arbetslinjen" säger M:s partisekreterare Gunnar Strömmer. I praktiken gynnas istället de rika medan resurser till välfärden och till förebyggande insatser i socialtjänst och skola beskärs. Dessa viktiga och samhällsbärande insatser kallar M för bidragsbärande, och därför kommer - med moderat politik - utanförskapen att växa och omsorgen om den egna försörjningen att lämnas åt sitt öde.
M kommer till den absurda slutsatsen att andra partier inte tycker att det ska löna sig att arbeta. M räknar i vanlig ordning bara I kronor och ören och åt dem som redan har råd. Andra värden är perifera för M, som numera söker stöd för sin uppfattning hos SD. Den kursändringen belyser M:s frustration. Det nya högerlaget skulle i maktposition inte bara orsaka kaos på planen utan också utgöra ett reellt hot mot vår samhällsutveckling.