Om man kombinerar okunniga EU-parlamentariker med därtill okunniga ministrar och lämnar luddiga EU-beslut till våra nationella myndigheter för implementering så har man skapat grogrunden för ett gigantiskt riskprojekt.
Våra parlamentariker har generellt för dåliga kunskaper om den verklighet som råder i Sverige. Genom att aldrig ha haft ett klokt arbete utan flummat omkring i olika välbetalda forum utan att egentligen haft riktig verklighetsförankring. Arvodet för att vara parlamentariker överskuggar vida intresset för att genomföra eller försvara något konkret som kan komma Sverige till del.
För det svenska fisket har man från dag 1 i EU klantat till den ekosystembaserade fiskförvaltningen, som är den ledstjärna som styr svenskt fiske. Genom att lämna över besluten och fångsterna till andra EU-länder så har vi ingen rådighet över fisket i svenskt vatten. Ja, vi kan naturligtvis förbjuda våra egna fiskare att fiska men de övriga EU-fartygen får fiska vidare på våra vatten.
Yrkesfisket i Östersjön tillåts fiska ut den sista strömmingen för att inte den norskodlade laxen ska svälta ihjäl. Strömmingen är en fantastisk matfisk. I stället försöker man lansera id, smörbult, näbbgädda, bajngyl och dammodlade karpfiskar som bra matfisk. Nödfoder i brist på annat i mina ögon.
Den katastrofala strömmingssituationen kan vi nog till största delen tillskriva vår landsbygdsminister som hade sista ordet och godkände fortsatt galenskap.
Inom EU finns endast fritidsfiske och yrkesfiske enligt deras regelverk. För att främja ett småskaligt yrkesfiske borde det finnas möjlighet till binäringsfiske. Binäringfisket förekommer i våra grannländer men är förbjudet i Sverige. Småskaligt fiske med små båtar och korta avstånd till landningshamn är garanten för biologiskt hållbart fiske och färsk fisk till konsument.
Havs och vattenmyndigheten (tidigare Fiskeriverket) har beslutat att storskaligt trålfiske och sportfiske är det som gäller för framtiden. Handläggarna på den myndigheten är dessvärre inte valbara.