Det kan man undra! Alla avvikelser det skrivs om påvisar en del men långt ifrån allt och det blir en snedvriden bild mellan privat och egen regi.
Vad jag vet så dokumenteras inte fall, alltså när någon ramlar, längre i regionens avvikelsesystem, bara de fall som personalen ser när det sker. Hur ofta händer det tror ni, att vi står bredvid och ser när nån faller? Det betyder att den största mängden av avvikelser inte syns i regionens avvikelsesystem. Privata har ju en massa fler avvikelser då så klart!
Jag har jobbat 20 år i äldreomsorgen och ser en ständig nedmontering av hela verksamheten. Det som granskas och mäter kvaliteten handlar enbart om vården personalen ger. Får de boende den mat och de medicinska insatser de ska ha? Har de personal eller anhörig vid sin sida när de går bort, har de fallit, har de rätt hjälpmedel?
Men hur är det känslan inombords? Vilken mätning kan man läsa av den på? Är jag så där glad jag var förr, har jag något att se fram emot? Hur är den sociala samvaron, kommer man någon gång bort från boendet? Tror nästan alla äldre på säbon skulle svara nej på samtliga.
De senaste tio åren ser jag en tydlig minskning där de anhöriga tar hem de sina på besök, en åktur eller är bara går en promenad. Jag vill inte beskylla anhöriga på något sätt utan tror det livet vi lever i dag med stress som gör det. Man tänker att nu är de på säbo och får allt där! Men så är det tyvärr inte längre.
Skulle vilja fråga politiken vad det är för äldreomsorg de själva vill ha? Tror ni de äldre är helt ärliga i sina enkäter? Det tror inte jag! De vill inte klaga på oss i personalen, de ser hur vi springer, de är tacksamma för det lilla. Men snart kommer 40-talisterna, då ni, de vill inte duscha en dag i veckan, utan flera, de vill kanske gå på middag, fixa håret med mera. Det kan vi inte bistå med i dag på den personalstyrka ni anser att vi ska vara.
Personalen behöver tydligare riktlinjer för vad vi ska göra. Är det vår uppgift att se till att de har en värdefull vardag? Eller är vår uppgift endast att se till att de kommer upp, får mat, vila, kaffe in på rummet mat, vila och kaffe? För så är det i dag.
För mig är livskvalitet att få besök ett par gånger i veckan, se personal som kommer in utan att stirra i mobilen för att se vad de ska göra. Att få komma ut när jag vill, få något att göra på dagarna, eller bara sitta med kaffe, fin musik, och gärna med personal som kan prata om livet utanför dessa väggar. Detta borde gälla oavsett privat eller regiondriven äldreomsorg.