Insändare: Någons utveckling är annans avveckling

Min insändare ”Hur mycket platsmarknadsföring tål Gotland?” handlade om hur varumärket Gotland sprider en förenklad, missvisande bild av ön och bidrar till gentrifiering. Textens fokus var inte konferensen ”92 möjligheter”, vars program dock innehöll flera punkter om just platsmarknadsföring.

Ordet ”utveckling” är politiskt. Det betyder olika saker beroende på vem som använder ordet och varför. Att något utvecklas betyder ofta att något annat måste avvecklas, något som nationalekonomen Joseph Schumpeter beskrivit som ”kreativ förstörelse”. 

Ett exempel: När Gotland ”utvecklas” för att bli mer attraktivt för turister och säsongsboende leder det till ökade bostadspriser, vilket i sin tur avvecklar möjligheten för många att bo här året runt. 

En annan tydlig intressekonflikt syns tydligt i Region Gotlands besöksnäringsstrategi: Turismen till ön ska fortsätta att öka och samtidigt bli mer hållbar. Frågan blir: om turismen är ohållbar i nuvarande omfattning, måste den väl rimligtvis minska för att bli hållbar? 

Jag håller med om att vi bör lyfta goda exempel från socknarna. Inte minst alla som varje dag arbetar med att få samhället att fungera; undersköterskorna, städarna, förskolepersonalen, busschaufförerna och alla andra som gör det möjligt att leva här året om. Eller fackföreningar och miljörörelse som kämpar för ett Gotland med bättre löner och drägliga arbetsvillkor – där vattnet går att dricka och där skog och stränder får fortsätta vara skog och stränder. Utan dem fanns det inget Gotland för företagen att ”utveckla”.