Jägare försvarar sin rätt att på lagligt vis, på ett humant och utrett djurrättsskyddat vis via både EU samt svenska myndigheter, få jaga räv och bevisa behovet av att jaga räv. Och i vanlig ordning attackeras vi av personer med total avsaknad av insyn i frågan. Man måste helt enkelt bara vara emot.
Jag har själv vid tre tillfällen närvarat på SM med mina hundar. Vid varje gång mottar jag hot och anklagelser från diverse djurrättsorganisationer. Både hot, påhopp och anklagelser. Vissa så grova att jag valt att polisanmäla, då kan jag säga att jag är hårdhudad.
Försvarat SM har våra fantastiska medlemmar i klubbarna redan gjort, så jag väljer att försvara jakten. Om jag utgår från rävjakt på Gotland. Vi har något av Nordens rikligaste tillgång av fältfågel och hare. För att ha det, behövs balans bland predatorer. Vi har enorm tillgång av rovfågel som har dessa som huvudföda liksom räven. Rovfågeln är fredad, det är inte räven. Vi har inga sjukdomar på gotländska rävstammen, heller inga andra kända defekter. Det tack vare jakten som justerar antalet. Sjukdomar kommer med för stora stammar. På Gotland har inte räven en naturlig fiende mer än örnen, heller inga sjukdomar. Utan jakt hade stammen ökat lavinartat.
Rävjakt med hund är en kulturell jaktform. Långt ifrån ”ut och skjuta”. Det handlar om så mycket mer, för både hund och människa. Men den delen kräver en bok att förklara för er som inte jagar. Som våra ledare beskriver i svaret till kritiker handlar mycket om avel. Mina hundar tillhör en väl genomtänkt avelsbas. När dom jagat en räv ett par timmar är räven knappt andfådd. Den leker med hunden. Lyckas hunden överlista räven och blir för närgången eller räven upptäcker jägaren, väljer den att krypa ner i gryt eller lura bort hunden på vägar isar eller vatten.
Gjorde en analys själv för några år sedan. Jag fäller ett vilt ungefär en av tjugo gånger jag har potential till att fälla ett vilt. Så några massmord förkommer inte. Utan jag skjuter för att hålla balans. Vissa år fler, vissa år färre. Men jag har lärt mig genom åren, att för er inom djurrättsväsendet, handlar det till liten del om att skydda djuren. Det handlar mer om att få hata. I den debatt jag närvarat i under min tid som jägare, spelar det ingen roll hur mycket vi försvarar ett lagligt kulturarv. Ni kommer ändå aldrig förstå.