Har ni hört att det är bostadsbrist? Har ni nyligen kollat taxeringsvärdet på huset ni bor i? Amanda Sokolnicki skriver i DN om utvecklingen av bostadspriser under pandemin. På de här två åren har villaägare i Stockholmstrakten sett bostadens värde öka med 56 500 kronor i månaden. Medellönen i Sverige ligger på 36 100 kronor i månaden, före skatt. Det är mer fördelaktigt att sitta i sin villa och rulla tummarna än att jobba i det här landet.
Jag blev förstummad när jag såg på ”hitta.se” att min nedgångna lågbudgetvilla från 60-talet värderas till över 5 miljoner. Förmodligen gäller det läget mer än huset. Visborgsområdet börjar bli ett centrum från att ha legat långt från stan. Men ändå!
Man ondgör sig så gärna från vänster över de stora löneskillnaderna. Sanningen är att fackförbunden på alla områden har varit mycket framgångsrika i sina lönekrav. Det är inte skillnaden på pengar folk drar in genom arbete som ökar klyftorna. Det är kapitalinkomster, särskilt genom bostadsförsäljning. Fast jag tänker inte sälja mitt hus.
Regeringen kan inte förbjuda folk att ta ut vad de kan få när de säljer en fastighet. Men den skulle kunna göra något åt orsaken – bostadsbristen. Alltså, tillåt byggande av enkla, billiga hyresbostäder! Då skulle inte unga människor behöva börja med att sätta sig i skuld på flera miljoner för att få en bostad. Alltså, om de har föräldrar som ställer upp. Villapriserna skulle rasa om det var möjligt att hitta en billig hyresbostad att börja med.
Problemet är bara den besvärliga och högt värderade ”jämlikheten”. Vi ska inte ha A- och B-lag på bostadsmarknaden, hette det när vi en gång diskuterade det här i S-partiet. Alla ska bo lika bra.