"När blir det bra för oss anställda i Hemse?"

Det har varit tyst om Iliansgården på Hemse sedan verksamheten bytte enhetschef, man kan då anta att allt fungerar och flyter på smidigt men för oss som är på insidan är det inte smidigt.

"Att ha "tre" chefer blir för mycket, speciellt när det då även finns små chefer runt om också, vem ska vi lyssna på?".

"Att ha "tre" chefer blir för mycket, speciellt när det då även finns små chefer runt om också, vem ska vi lyssna på?".

Foto: Felix Wedjesjö

Insändare2024-04-04 06:42
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla som jobbar där är inte av samma uppfattning men delar av personalen anser att det har blivit en demokrati, där man inte får uttrycka missnöje över arbetssätt eller kollegor/vikarier, enbart positiva saker får komma fram. 

Att det finns problem med fram för allt det svenska språket och då det orsakar ilska och oro hos våra kunder spelar ingen roll bara det finns tillräckligt med "huvuden" på avdelningarna. 

Man får jobba ensam fast det finns vikarie på plats för att de har inte fått tillräckligt lång introduktion, alla är inte redo för jobbet på tre introduktionsdagar speciellt inte om man har svårt för språket och eller aldrig arbetat inom vården.

Personalen går med näsan i sina arbetstelefoner då man ska registrera allt man gör och måste ha koll på allt man ska göra. Det är ingen värdig tillvaro längre för våra kunder. Eller för oss anställda. Och det har blivit viktigare att pricka av insatser än att se individens behov i stunden. 

Personcentrerad vård hinner man inte längre och det flesta vikarier vet inte ens vad det innebär, allt ska gå fort så man gör allt för kunden istället att de får göra vad de kan själva utan stress. 

Vi ska vara duktiga och aktivera våra kunder men med vilken personal? Är en kund orolig så tar den individen upp en av de anställda, då finns det bara en kvar för att hjälpa övriga kunder, alla vill heller inte gå promenader med mera, ibland vill även våra kunder få vara ifred eller ta sovmorgon. 

Även om man drabbats av en demenssjukdom anser vi ändå att man ska få bestämma det man själv kan så länge det inte skadar individen eller någon annan. 

Att ha "tre" chefer blir för mycket, speciellt när det då även finns små chefer runt om också, vem ska vi lyssna på? Tyvärr så har det blivit väldigt tydligt att en avdelning favoriseras medan de två andra avdelningar behandlas som någon form av andra klassens tillhåll och att där behöver man inte lyssna på eller ens respektera personalen. 

Vi vill gärna veta hur man kan säga att denna styvmoderliga behandling ger teamkänsla och bättre arbetsmiljö. När personal behandlas olika beroende på vilken avdelning man arbetar på.