Säger brandmännen att det är säkert att gå in igen så kan man det. Det borde ses som självklart och ska helst inte förnekas. Men det är precis vad som händer.
Om en enad forskarkår med tusentals experter menar att vi har en klimatkris inom en snar framtid, om inte redan pågående, så kan man undra hur det ens är möjligt att blunda för detta faktum. Vi har sett det i land efter land, hos politiker, i företag ja till och med som vattendelare i familjer.
De som vill göra något åt krisen och de som väljer att slå dövörat till. Varför? Jag tror att det är rädsla. Rädslan att förlora röster, förlora pengar eller att förlora det trygga och inrutade. Det är ju fullt mänskliga reaktioner trots allt. Frustrationen ligger i att vi inte kommer förbi detta stadium.
Jag tror att det finns två saker i frågan som man bör undvika för att komma vidare. Det första är så klart att man måste förstå att man inte kan blunda sig fri. Det hjälper inte att köra huvudet i sanden och det hjälper definitivt inte om man sprider alternativa fakta, eller påhitt som det kanske borde heta.
Det är väl ändå att betrakta som kontraproduktivt.
Blotta misstanken att det faktiskt kan vara sant borde göra att man tar höjd för det också. Ingen vill väl vara den som struntar i ett brandlarm. Det andra är att vi inte demoniserar eller fastnar i det mänskliga beteendet.
Klimatångest, förnekelse och oro är alla kända psykologiska reaktioner genom historien. Vi bör räkna med att alla dessa yttringar uppstår och att de kommer få alltmer utrymme i massmedia. Men jag tror som sagt att vi bör undvika att fastna där. Det finns ju vägar framåt.
Som politiker kan man jobba för att lyfta fram och understödja positiva miljöåtgärder på alla plan. Företag som satsar på miljöanpassning tjänar på det. Det finns vinster att hämta och anseende på världsmarknaden att förtjäna. Den enskilda individens insatser kanske känns obetydliga men är det inte om man ser lite bredare på frågan.
7,8 miljarder bäckar små blir tillsammans vattenkraft på riktigt. Nu när brandlarmet går så tänker jag ta det på allvar, lyssna på brandmännen och fundera på vad jag kan göra för att undvika bränder i framtiden.