Mina argument torde vara välkända men de inte biter det minsta. Idag går jag ett steg längre. Jag läser om förslaget att lägga 258 mkr till bygget av en hockey-arena. Detta samtidigt som bygget av ett nytt badhus har påbörjats och en ny ridanläggning är föreslagen. Samtidigt läser jag att både Länsteatern på Gotland och Gotlandsmusiken är bekymrade över sin ekonomi. Och att en Gotlands konstförening uttrycker sitt missnöje över att konstmuseet nu har varit tillbommat i fem år.
Jag slås av en tanke: hade politiken varit lika angelägen att ösa pengar över idrotten om den inte hade synts lika mycket i media? I stort sett varenda dag kan de läsa sportsida efter sportsida om våra gotländska klubbar medan de ytterst sällan nås av några nyheter om det omfattande lokala kulturlivet (finns där överhuvudtaget en kultursida består innehållet i regel av TT-artiklar om någon tv-serie eller någon schlagerkändis). Vad får det för effekt på det allmänna medvetandet och, inte minst, våra beslutsfattares?
Hade kulturen legat högre upp på politikens agenda om den varit lika omskriven i lokaltidningsrna som hockey, fotboll, innebandy, motorsport och basket? Hade vi då kanske redan haft ett konserthus, en modern teater, ett ungkulturhus värt namnet och en konsthall för samtidskonst? Hade då inte Thomas Sundström och Helena Wessman behövt vara lika bekymrade över sin ekonomi för nästa spelår?
Det här är synnerligen allvarligt! Kan det vara så att lokaltidningarnas medvetna val att prioritera bevakningen av sporten på ön samtidigt som den lokala kulturen får minimal medial uppmärksamhet inte bara leder till klagomål och insändare från oss kulturkramare? Utan även påverkar vad politiken anser vara folkliga och viktiga verksamheter att lägga pengar på?