Jag såg ett tv-program som bestod av en hyllning till Ulf Lundell både som författare i allmänhet och rockpoet i synnerhet. Som mest genialt framställdes hans ”Öppna landskap”. Ja, det var så genialt, att en del ville ha den som Sveriges nationalsång. Vi saknar ju nämligen en officiell sådan. Även om i högtidliga sammanhang sjungs, att vi tronar på minnen från fornstora dar, då ärat vårt namn flög över jorden.
Detta genom svenska och finska bondpojkars förmåga att ha ihjäl folk. (Jag säger ”vi” genom de finska pojkarnas deltagande i att bygga upp det stora ryktet).
Själv tycker jag att det skulle bli en ganska andefattig nationalsång. Lundells kvädande framstår mer som en tonsatt intervju. Tillexempel:
Hur vill du som stor författare bo för att hitta uppslag till nya verk?
– Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo några månader om året, så att själen kan få ro. Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart. Där lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.
Varför är det så attraktivt tycker du?
– Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört och dricker det med välbehag till sill och hembakt vört.
Då vore kanske Gotland något för dej? Det har du väl skrivit om förresten?
– Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal med havsmusik uti. Då binder jag en krans av löv och lägger den runt närmsta sten där runor ristats för vår skull nån gång för länge sen. Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri.
Ja du Uffe – välkommen till Lau. Det är nog socknen för dej.