Tidigare i sommar skrev Gotlands Trafikråd till regeringen att minst likvärdiga överfartstider som de nuvarande i färjetrafiken är en förutsättning för utveckling av de gotländska företagen, och Eva Nypelius påpekade i en artikel i GT häromdagen att det viktigaste inför framtiden är att färjetrafiken utformas efter Gotlands behov.
Vad är då viktigast inför framtiden, och vilka är Gotlands behov?
Gotländska politiker och alla som lever på Gotland har ett lika stort ansvar som alla andra att klara klimatmålen. Enligt infrastrukturminister Tomas Eneroth gäller klimatmålen all trafik i landet framöver, alltså även vår färjetrafik.
Att förlänga överfartstiderna på vissa avgångar är ett sätt att minska utsläppen, och att återinföra de långsamma nattfärjorna ett annat. Stora klimatfördelar och ett skönt sätt att resa och vakna utvilad vid ankomsten.
Trafikverkets senaste enkätundersökning bland drygt 4 000 färjeresenärer visar att resenärerna prioriterar minskat koldioxidutsläpp framför kortare restider, och även bland de gotländska företagarna som Eva Nypelius hänvisar till, finns det de som prioriterar miljön.
Pigge Werkelin har på Facebook räknat ut att en sänkt hastighet på cirka 7 knop innebär en minskning av utsläppen med cirka 50 procent. Det skulle även spara bränsle för cirka 250 miljoner per år. Han har också räknat ut att fartyg med en avskrivning på 30 år i stället för 10 som i dag, plus ett statsbidrag på 650 miljoner per år tillsammans med sänkt hastighet, skulle innebära att alla kunde resa 80 procent billigare än i dag.
Klimatförändringarna gör ingen skillnad på gotlänningar och andra, och för våra barnbarns skull måste vi ta klimatmålen på allvar.
Så här sjöng Hasse Alfredson 1979 i revyn ”Under dubbelgöken”:
”Vad satan säger vi till dom som stirrar på oss då,
dom av våra barnbarn som är kvar?
Vi som lät det hända, ja vad ska vi hitta på?
Har vi något bra försvar?”