Till skillnad mot Sten Sandbergs påstående i hans insändare i GA är jag övertygad om att den tiden (med mössan i hand) är förbi sedan decennier tillbaka. Den forna tiden med påstådd alliansfrihet är borta och vår NATO-ansökan enbart en bekräftelse på vårt val att stå sida vid sida med våra nordiska bröder och med alla länder vilka ingår i NATO-gemenskapen. Påståendet att brådskan med vår NATO-ansökan skulle bygga på ”risken” av fred i Ukraina faller på sin egen orimlighet och förtjänar inte ett svar vid en seriös debatt.
Sten Sandberg trollar sedan med synpunkter om USA och den förda mellanösternpolitiken. Det är svindlande påståenden och orsakssammanhang vilka skulle passa utmärkt i en Putinstyrd politik med målet att utmåla NATO som en krigshetsande organisation. Kanske den fruktansvärda sanningen att det är Ryssland som just i detta ögonblick mördar kvinnor och barn i Ukraina är så svår att ta till sig att Sten Sandberg går alldeles vilse i den vänsterflummiga dimman?
Så avslutar Sten Sandberg insändaren med en drömlik hyllning till den tidigare förda neutralitets-politiken och målar upp ett försvar av fyllt av blågul nostalgi. Jag utbildade mig till officer i armén på 60-talet och har full respekt för vår dåtida försvarsmakt fram till att några mindre begåvade politiker raserade den några årtionden senare. Våra soldater och vårt folk förtjänar en modernt utrustad Försvarsmakt som vid sin sida har stöd av andra demokratier, inte nostalgiska drömmar om en tid som är förbi.
Vårt försvar i dag byggs på samarbete med andra fria länder och inte minst våra nordiska grannar. Den gemenskapen där vi står alla för alla och alla för en kallas NATO.
Vår Försvarsmakt är nu i full färd med att återuppbygga sin förmåga att försvara landet och detta tar tid och kraft. Decennier av underlåtelse ska återställas. Den nya organisationen ska vara kompatibel med NATO. Den uppgiften ska inte saboteras utan stödjas av alla medborgare med det forna mottot ”Stå fast – Slå hårt”.