Först en snabb process kring ansökan om Natomedlemskap och nu en än snabbare process för acceptans av kärnvapen på svensk mark. ÖB anger tonen och statsministern tillsammans med försvarsministern hakar på. Nog känns det både svekfullt och skräckinjagande. Under hela ansökningsprocessen har nej till kärnvapen på svensk mark uppfattats som ett självklart politiskt beslut. Om inte hade motståndet till Natomedlemskap varit mer omfattande och högljutt.
En ytterligare eskalering med kärnvapen i Östersjöregionen gagnar inte vår gemensamma säkerhet och inte heller vårt stöd till Ukrainas kamp mot Rysslands avskyvärda och kriminella anfallskrig.
Att tillåta kärnvapen på svensk mark kommer med all säkerhet påverka Försvarsmaktens så kallade folkförankring, vilket är ett oersättligt kitt i vårt försvar.
Jag hoppas innerligt att tillräckligt många riksdagsledamöter, oberoende partitillhörighet, har modet att agera skyndsamt, ansvarsfullt och självständigt för ett förbehåll om NEJ TILL KÄRNVAPEN PÅ SVENSK MARK.