Normer handlar om makt och resurser

Insändare2020-12-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I sitt svar på min text om urbana normer upprepar Karin Nyström återigen sina åsikter om att den enda vägen framåt är att lägga ner fler landsbygdsskolor. Jag lämnar åt andra att skärskåda resonemanget och de bristande logiska slutledningarna i själva skolfrågan.

Däremot vill jag peka på hur Karin Nyström helt missar själva poängen med min text. Det jag ville visa var hur den urbana normen genomsyrar skoldebatten. Av detta drar Nyström slutsatsen att jag anklagar skolförvaltningen för att ha en ”underliggande agenda”. Detta är helt felaktigt. Min poäng var just att visa hur normer verkar i det tysta, osynliga och omedvetna.

Kanske kan ännu en parallell vara klargörande. Det är sedan länge väl känt att medicinsk forskning ofta missgynnat kvinnor då de flesta studier utförts på män och med den manliga kroppen som referens. Är detta ett problem? Absolut! Betyder det att läkare och forskare inom medicin är illvilliga kvinnohatare? Kan man dra slutsatsen att de måste ha en dold agenda? Självfallet inte!

Det är inte illvilja som orsakat snedvridning inom den medicinska forskningen, det är omedvetenhet. Med normer som satt likhetstecken mellan ”människokropp” och ”manskropp” är det inte konstigt att även välmenande seriösa forskare och ”objektiva” studier pekar snett. Men konsekvenserna blir lika allvarliga, för normer handlar ytterst om makt och resurser. Först med synliggörandet av könsnormerna blev det möjligt att få en mer rättvis sjukvård.

Så nej, jag tror inte att skolförvaltningen har en hemlig agenda. Däremot är det helt uppenbart att skolutredningen, liksom många röster i debatten, präglas av en stark urban norm. En norm som får oss att ta vissa åsikter för självklara sanningar: att små enheter är sämre än stora, att skolor på landet har lägre kvalitet och att alla lärare ”egentligen” vill jobba i stan.

Det är också uppenbart att de flesta är helt omedvetna om denna norm, hur den styr våra tankar och vad den får för konsekvenser. Karin Nyströms insändare är i sig ett utmärkt exempel på detta.