Effektiviseringar som har mynnat ut i sämre kvalitet och en dålig arbetsmiljö.
Inom äldreomsorgen jobbar vi i dag med ett så slimmat schema, så vi med hög effektivitet gör det mest basala. Kortfattat så kan en dag på jobbet se ut ungefär så här: Vi hjälper dem med morgonbestyren, serverar frukost och lunch, hjälper dem till vila, tar upp dem från vila, serverar eftermiddagskaffe, kvällsmat och kvällsfika och tar till sist itu med kvällsbestyren.
Mellan detta tar vi hand om tvätt, disk, städ (borde kunna göras av annan typ av personal) samt delar mediciner. Aktiviteter som promenader, samtal, musikstunder, gymnastik gör vi om det finns tid över – vilket det sällan gör. Vi har dessvärre även svårt att hinna med individuella övningar som vi får från sjukgymnasten.
När vi ser reklam om att jobba som vikarie/ordinarie, så ser vi ofta en bild på en ung människa som talar med en äldre och håller den i handen. Det ser fint ut – det är så vi vill ha det men det är just den tiden som sällan finns. Man skulle nästan kunna kalla det för falsk marknadsföring.
Kan även känna mig kränkt då jag läser regionens annons gällande sommarvikarier. Man kan alltså byta ut en av mina duktiga kollegor mot en helt oerfaren? Förra sommaren var det svårt att få till vikarier och i år har problemet varit detsamma. Hösten 2021 fyllde vi i enkäter för att beskriva sommarens arbetsbelastning. Nu gör vi det igen. Hur används våra svar? Var är delaktigheten?
Det görs brukarundersökningar för att kvaliteten ska kunna mätas. Hur tillförlitliga är de? Det finns äldre, en del med en demensdiagnos, som inte kan svara på dessa frågor.
Vi jobbar teoretiskt med flera kvalitetsregister. Om vi i högre grad jobbade med dessa även praktiskt, vilket är tänkt – så skulle kvaliteten öka på våra äldreboenden. Personalen skulle också med all säkerhet känna sig mer tillfreds när man går hem efter ett arbetspass.
Jag tror att det är bra med konkurrens mellan Region Gotland och privata aktörer men det ska mätas utifrån kvalitet och arbetsmiljö – inte ekonomiskt. Det kommer vara framtidens möjlighet att få medarbetare att stanna kvar inom yrket, utbilda sig inom yrke men framför allt söka sig till yrket.
Äldreomsorgen måste få kosta – det är våra äldre värda men det är också viktigt i personalhänseende.
Jag kan förstå att man som arbetsgivare har haft problem senaste åren på grund av covid -19 men jag saknar ändå visionen, idéerna och delaktigheten.
Så vad säger ni politiker? Vad vill ni göra åt detta?