Sällan däremot diskuteras hur effektivt vaccinet egentligen var på att stoppa virusets spridning. Om vi tänker oss tillbaka var det just därför många valde att ta det helt nya vaccinet, ”för att skydda andra” stod det överallt. Naturlig immunitet efter infektion, som många hade, var det helt tyst om. Det var bara vaccin som gällde.
Yngre och föräldrar som ifrågasatt kallades för ”vaccinmotståndare”, och andra missvisande benämningar som (avsiktligt) får bort nyanserad diskussion. Nu i alla fall vet de som har haft Covid, ibland även flera gånger sedan sin vaccinering, att påståendet om vaccinets effekt att stoppa virusets spridning aldrig riktigt stämde. Sanningen är att det påståendet ALDRIG heller testades i de kliniska studierna som gav vaccinernas nödgodkännande. Det faktumet erkändes senare i Europaparlamentet.
Hur då, kunde alla påstå sådana unika effekter mot ett nytt snabbmuterande virus? I ärlighetens namn så kunde igen egentligen göra det. Dessutom vet vi nu, att vaccinet kan orsaka allvarliga biverkningar såsom menstruationsrubbningar, blodpropp, och hjärtproblem, särskilt för de under 40.
Är detta utfall överraskande, när vaccin normalt tar mellan 5–10 år att godkännas? Borde vi inte diskutera till exempel att unga som vaccinerades under tryck, inte ens fick de effekterna som utlovades, och kanske i stället utsatts för allvarliga risker? Stanfordforskare visar att risken att dö i covid för de som är under 19 år är runt 0.0003 procent. Var då vaccinering av den åldersgruppen överhuvudtaget till nytta? Hur påverkas immunförsvaret över långtid? Blir vissa mer mottagliga för Covid efter upprepade boosters? Frågor är oerhört många och det är hög tid att börja kritiskt diskutera. Vetenskap bygger på öppenhet, inte tystnad.