Svenska kyrkan är för mig personligen en betydelsefull samhällsbärande verksamhet och en kulturellt viktig institution. Våra vackra kyrkorum, ett arv från våra förfäder och en viktig länk tillbaka till tidigare släktled. Jag har skulle jag nog säga, varit en stolt medlem i detta vårt gemensamma kulturarv sedan jag döptes 1960 och genom kyrkoskatten har jag med självklarhet bidragit till såväl underhåll som innehåll.
Jag är inte lika stolt längre, jag tillhör Visby domkyrkoförsamling!
Hur är det ens möjligt med så djupgående och långdragna konflikter på en arbetsplats med vuxna människor? Människor som dessutom har Jesu kärleksbudskap i ryggen? I Visby domkyrkoförsamling vänder man inte andra kinden till, man slår tillbaka!
Det känns svårt att ta till sig att det enbart skulle vara två på varandra följande felrekryteringar av domprostar, med bristande förmåga till ledarskap som är orsak till detta veritabla kaos och till en kostnad nu om 3,2 miljoner. (Var det inte så att man inte ansåg sig ha råd att fortsätta bidra till verksamheten på härbärget, dit de svagaste i samhället söker sin tillflykt?)
Man måste ju med tanke konflikternas utdragna förlopp istället misstänka att problemet sitter högre upp i organisationen.
Jag pausar nu mitt medlemskap i Svenska kyrkan till dess vi får ett nytt kyrkoråd och en ny organisation i Visby domkyrkoförsamling.