Tillgången till fiske för husbehov har varit starkt bidragande för möjligheten att etablera och bevara samhällsbildningar längs våra kuster. Det är ingen överdrift att säga att fiske bedrivet för husbehov är en viktig del av vårt kulturarv.
Levande kustsamhällen och åretruntlevande fiskelägen är viktiga för landsbygden och fyller dessutom en viktig funktion för turismen.
I viss mån har traditionellt husbehovsfiske bedrivits med stöd av enskild rätt till fiske, kopplat till ägande eller arrende av mark, men det har också bedrivits på grundval av hävdvunnen allmän rätt till fiske för husbehov.
På Gotland finns nästan 50 strandsocknar. Tillsammans finns där flera hundra fiskelägen och landningsplatser som nyttjas och underhålls mestadels av husbehovsfiskare.
De gotländska fiskelägena utgör en mycket viktig kulturmiljö till vilken många gotlänningar har en djup förankring. Fiskelägena samlar strandbodar, bryggor, båtar och fiskeredskap som tillsammans utgör de bruksföremål som används i det kustnära fisket.
Det är denna levande kustfiskemiljö som är viktig att bevara och stärka. Begränsningar som omöjliggör eller försvårar för fisket, kommer sannolikt att minska intresset för att underhålla våra fiskelägen, och ett kulturarv riskerar att gå i graven.
I media har vi kunnat ta del av artiklar som gör gällande att Fortifikationsverket vill ta över en samfällighet inklusive de strandbodar som finns på Faludden i Öja. Som vi förstår utan någon dialog med övriga samfällighetsägare.
En del av strandbodarna i det aktuella området uppfördes redan under 1700-talet med bland annat tak av stenflis vilket är unikt för fiskelägen på Gotland.
De flesta fiskelägen och strandbodar har en laglig koppling till en lantbruksfastighet i området, det har också genom laga skiften bildats samfälligheter där mark samutnyttjas och där det också är vanligt med strandbodar på ofri grund.
Vi ser det som mycket olyckligt att nu när försvaret ska återetableras på ön så verkar man inte bry sig eller respektera äganderätt längre. Det är olyckligt när myndigheter inte verkar förstå att genom en utebliven dialog får man inget gehör för förändringar, speciellt dåligt är det när man alltför ofta hänvisar till sekretess eller ”rikets säkerhet” utan någon förklaring.