Dödsdoula och väntesorg är två ord som kvalificerat sig till språkrådets och språktidningens nyordslista 2022. I läkartidningen (27/12 -22) publicerade A-C Torkelsson en artikel med rubriken ”Fortsatt deppigt på nyordslistan: Dödsdoula och väntesorg tar sig in. Pandemin är över – men istället för att känna framtidstro fokuserar vi på kriser och döden.”
Men när nyordslistan nu presenterar ord som dödsdoula och väntesorg kanske det inte enbart är en negativ pandemieffekt utan ett bevis på de existentiella frågornas smygande men breda återkomst. En fingervisning om att svensken börjar hämta tillbaka förlorad vokabulär. Att hen ser behov av fler arenor där de existentiella samtalen kan hållas, i ny behovsanpassad klädnad. Det är hälsosamt att kunna tala om det som rör vår existens, det motverka psykisk ohälsa och ökar förutsättningarna för att känna framtidshopp.
Så varför inte välkomna nyorden dödsdoula och väntesorg. De hjälper oss på vägen bort från psykisk ohälsa då de sätter ord på skeenden vi alla ställs inför. Vägen till att utöka de existentiella samtalen behöver inte vara mödosamt lång. Det är inget som historiskt sett är främmande för oss.
Under tiden som de existentiella och andliga frågorna har reducerats i det offentliga rummet har kyrkan bevarat kunskapen och förmågan att härbärgera denna typ av samtal och bildning. Det finns i vårt nationella dna. Mycket pekar på att de existentiella aspekterna av livet behöver hitta sin väg tillbaka i Sverige i allt som ryms mellan mödravården och äldreomsorgen. Så nej Torkelsson, dödsdoula och väntesorg är inte bara ett pandemieftersläp. Orden rymmer så mycket mer och bör inte ställas i motsats till framtidstro – att motverka existentiell oro och ångest är tvärtom en av grunderna för att uppleva framtidstro! Vi människor behöver om och om igen lära oss ett språk för de stora eviga frågorna om livet och dess glädje, sorg, svårighet och hopp.
Vi i Svenska kyrkan, Visby domkyrkoförsamling erbjuder därför mötesplatser, föredrag, verksamhet för alla åldrar, konserter och enskilda samtal där vi tillsammans får lyfta de existentiella aspekterna av att vara människa. Vi ser det som ett led i att motverka psykisk ohälsa och som en viktig grund av att vara kyrka – att förmedla framtidstro och hopp. Förresten, ordet dödsdoula (stödperson i livets slutskede) må vara ett nyord, men på en gammal och väl beprövad företeelse. Präster har utövat det i århundraden. Och det kommer vi att fortsätta med.