(Svar på Wera Svenssons insändare 31 maj om invandringsfrågan).
Wera skriver att ”Egentligen måste alla människor ta ansvar för sitt eget land, var man än råkar födas.” Och skriver sedan att det inte var de som utvandrade till Amerika som skapade det nya Sverige, utan de som stannade kvar.
En halsbrytande jämförelse eftersom det faktum att närmare en femtedel av Sveriges befolkning lämnade landet var en förutsättning för att Sverige på allvar kunde starta sin omvandling från jordbrukssamhälle till industrination. Och därmed arbetarrörelsens och liberalernas kamp för ett demokratiserat Sverige.
Att lägga ett ansvar på individer för att de ska stanna kvar och förändra sina livsvillkor på hemmaplan är orimligt. Cirka 90 miljoner människor är på flykt inom eller utanför sitt hemland. Undan krig och förföljelse, svält, fattigdom, politiskt och religiöst förtryck med mera.
Den extrema fattigdomen ökar samtidigt som den extrema rikedomen ökar. Vi har världen över haft en enorm förmögenhetskoncentration med ökad ojämlikhet som följd.
Överallt har skatterna för rika och företag minskat kraftigt och de regressiva skatterna, exempelvis moms, ökat vilket drabbar de fattiga. Torghandlaren i Kampala betalar 40 procent i skatt, Elon Musk några procent. Klimatförändringarna som orsakats av i-världen påverkar i första hand de fattiga länderna med naturkatastrofer som följd. Pandemin drabbar lika orättvist.
Därför är det enda botemedlet mot de stora migrantströmmarna ett internationellt arbete för ökad jämlikhet. Där har du Wera och jag ett betydligt större ansvar än de hungerdrabbade på Afrikas horn.