Det verkar vara fritt fram särskilt på kultursidorna, även för dem som aldrig satt sin fot i Visby under Almedalsveckan, att grinigt påstå vad som helst om den.
Visst finns det små korn av sanning i en del av kritiken (dock mycket små) i både det ena och det andra. Dock kom det tragiska mordet på landets psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren för två år sedan att ruska om ordentligt.
Men betald semester för de många tusentals ambitiösa deltagarna är så långt från sanningen man kan komma. Att under soliga dagar på underbara Gotland krypa in i trängseln i en trist undervisningslokal i Uppsala universitets filial i Visby kan snarast betraktas som ett straff ur bekvämlighetssynpunkt.
För den kunskapstörstige finns det hur mycket som helst att välja mellan. Jag ser i min krönika till exempel från 2003 att ämnena samtidigt handlade om narkotikaproblemet, lönesättningen, islamofobi, fyrtiotalister som går i pension, inkomstutjämning, onödiga sjukskrivningar, med flera ämnen med ständig aktualitet.
Den förestående EMU-omröstningen dominerade då starkt, ett flertal olika seminarier om konsekvenserna av att byta valuta kunde vi välja mellan, en förnyad debatt som är under uppseglande också i dessa dagar.
Efter att Olof Palme rest ned från sommarvistet på Fårö 1968 och spontant på ett lastbilsflak hållit allra första talet fick han vara i stort sett ensam under många år.
Sedan dröjde det ytterligare ett decennium innan alla partiledarna fanns på plats. Särskilt de moderata var nödbedda. Jag var själv med när Gösta Bohman (M) kom förbi oss journalister med orden: ”Vad sjutton har jag här att göra i Palmedalen? Jäkla partisekreterare som tvingat mig.”
Det dröjde inte länge förrän näringslivets olika organisationer såg chansen att fånga en större publik liksom de ledande fackliga företrädarna. Många inlägg i Almedalen spreds över hela landet.
Själva företeelsen mer eller mindre avslappnade politiker och allsköns makthavare strosande runt bland vanliga turister har spridit sig till andra länder, till exempel politiska veckan Folkemödet i juni på danska Bornholm, Arendalsuka i Norge och finländska SuomiAreena, också till Baltikum, Storbritannien, Belgien och Ungern.
Almedalens kritiker har inte förstått att det handlar om landets absolut största och bästa vuxenutbildning. Att det till exempel skulle drickas mer alkohol än på sommarens campingplatser eller strandhotell är en myt.
Först och främst är Almedalen både en mötes- och arbetsplats. Att många tusentals aktiva deltagare dessutom trivs och har roligt bör inte läggas dem till last…