Jag arbetar inom Biblioteken på Gotland som har upplevt/upplever samma problem som Gotlandshem med tystnadskultur och anställda som saknar förtroende för ledningen. På helagotland kan man läsa följande om Gotlandshem:
"I en personalenkät som de anställda själva gjort svarar en majoritet att de upplever att det finns en tystnadskultur i företaget. De är rädda för repressalier, om de säger vad de tycker, och uppger att de saknar förtroende för bolagets ledning." Exakt samma har framförts av personal på Biblioteken på Gotland, både i medarbetarenkäten och i media.
I artikeln på helagotland kommenterar Roger Wärn kritiken mot Gotlandshems ledning:
"Det är under all kritik. Jag har inte ord för det och det är givet att sånt här inte är acceptabelt, säger Roger Wärn (M), ordförande i bolagets styrelse efter GA:s rapportering."
Skillnaden på reaktioner är förbluffande. Varför har ingen från regionen/HR stått upp för oss på biblioteken på samma sätt? Varför har ingen sagt till oss att "det är under all kritik" och "ingenting ska sopas under mattan"?
Vi hade behövt höra samma sak, men vi fick i stället Peter Lindvall som via länk sa till oss att sluta skriva insändare i media. Vi fick en andra omgång med Avonova, som redan gjort ett försök förra året, till ingen nytta. Om vi försöker lyfta vad som verkligen är problemet så ignoreras det.
Samtalen med Avonova sker utifrån ett arbetsgivarperspektiv och det är vi i personalen som ska ändra oss. Allt sopas under mattan!
Varför lyssnar ingen på oss?