Lärkan har kommit till ön och de första blåsipporna tittar fram under enarna. Ännu är frost om morgnarna men solen lyser varmt om dagen. Det är vår!
Fredrik Gradelius, ordförande i Kultur- och fritidsberedningen på Gotland berättade häromdagen in en insändare om de vägval inom kulturen som görs för det kommande året.
Det blir utökat stöd till länsinstitutionerna i och med att regionen fått större tillskott från staten genom Kulturrådet för den så kallade Samverkansmodellen. Såvitt jag förstår var väl tillskottet avsett för ”fri professionell kulturverksamhet”, de som arbetar med konst och kultur vid sidan av de offentliga institutionerna, (länsmuseum, länsteater, länsmusik, länsbibliotek och länshemslöjd). Region Gotland är i dag den enda region som inte stöder de fria professionella i Samverkansmodellen, och därmed omöjliggör de också för dessa att söka verksamhetsstöd från exempelvis Kulturrådet. Stödet går till staden (centrum), landsbygden blir utan. Politiken är dock inte enig i frågan. Vi får se hur det går i valet.
Litet oroande tycker jag att centern så tagit ställning för Visby. Med detta sagt är länsinstitutionerna öns flaggskepp och värda allt tänkbart stöd, också för oss i periferin (om det fanns fungerande kollektivtrafik). Men de offentliga har primärt det viktiga uppdraget att bevara kulturen, de små professionella företagarna, grupperna, föreningarna, stiftelserna kämpar för det som sker nu, som ser in i framtiden. De får inte strypas! De är lika viktiga i ett levande kulturliv! Vad vore konsten utan konstnärer? Det är inte bara historien som är viktig.
Regionen Gotland anordnar i alla fall ett ”dialogmöte inom bidragsöversynen på kulturområdet för allmänheten”. Avsatt dag är onsdag 23 mars. Det framgår inte om politikerna tänker närvara eller om det bara är tjänstemännen. Lustigt nog är bilden som ska locka oss att delta från oss på Körsbärsgården (gatukonstnären Pure Evil som gästade oss för några år sen och som nu finns representerad i en egen paviljong).
Men i samverkansmodellen får vi inte vara med. Men kanske viktiga i alla fall? Öppet året runt med tiotalet utställningar, debatter, dans, musikevent, litteraturuppläsningar och teater m sommaren. Och med kontinuerlig kursverksamhet för barn/unga (13 tillfällen per år 2-4 dagar och i skolorna).
Professionella utövare klarar sig inte på bara biljettintäkter. Kulturdepartementet ger direktstöd i avtal med regionen till Bergman. Romateatern har tidigare fått annat stöd, Bungemuseet ges stöd genom att de inkorporerats med länsmuseet. Arvsfonden har bekostat verksamheten för barn/unga på Körsbärsgården i projektform som upphör till hösten. Vad som händer sen är verkligen skrivet i stjärnorna.
Det är verkligen dystra tider. Och i sådana tror jag kulturen och konsten behövs mer än någonsin.