Ändå kan man få upplevelsen av att mycket skrivs över de berördas huvuden. Utan att på något sätt generalisera, men det kristalliseras i någon form av allmän snedvriden myndighetsutövning.
Vad är omsorg? Vem du än frågar så får du olika svar. Oavsett om det är en mottagare eller givare. Omsorg handlar om etik och allians. Det jag reagerat över är att man ofta likställer vård och omsorg vilket för mig är skilda begrepp, om än lika betydelsefulla och ofta i ömsesidigt beroende.
Vård är en sak, vilken definieras mer åt det medicinska hållet. Att inom den medicinska världen ge vård i form av undersökningar, diagnoser och rätt mediciner är en del. Utan att för den skull förminska värdet av detta som är nog så viktigt, inte minst då även alla undersköterskor dagligen använder sig av denna kompetens.
Men när det handlar om omsorg är det något annat. Det börjar med individen, omsorgsmottagaren. Vem är denna person och vad finns det för bakgrund? Vad har en människa för inlärningshistoria? Det är en konst och ett hantverk att utföra något sådant och ge till någon annan. Det vet definitivt alla de som bland annat bor och arbetar på våra särskilda boenden. Omsorgen är högst individuell.
Det börjar med mottagaren, oavsett vilken form av omsorg det handlar om. Äldreomsorg, terapi eller någon annan form av session. Därefter kommer alliansen och sedan metoden. Vem knyter man an till, ett växelvis beroende av givare och mottagare. Omsorg är etik i allra högsta grad. Just därför är det ledsamt att, återigen utan att generalisera, läsa en stor del av det som står om äldreomsorgen.
Man skriver inte om människorna inom dessa sfärer, utan mer om detaljer, privat eller offentligt, ekonomi och praktik. Allt detta förklarar ingenting för gemene man när man tappar omsorgsbegreppet. Man passar olika för olika människor. När det inte finns förutsättningar för att anpassa detta inom omsorgen så krackelerar det.
Man måste få en möjlighet att planera boendet så att personal har en förutsättning för att ge omsorg, och vård utifrån den enskilde, och en bra kvalitet runt omkring. En chef/ledare måste också få förutsättningar. Oavsett hur bra man är i sitt ledarskap så spelar det ingen roll om varken man själv eller de man leder över räcker till. Etiken glöms. Det är människor vi pratar om. Precis som många som uttalar sig, som just i dag inte har samma omsorgsbehov.