Kärnkraft är inte fossilfri.
Brytning sker i dag i länder med hjälp av stora mängder kol och olja. Transporterna sker med kol och olja.
Brytningen kräver stora mängder förstörd natur (oftast i dagbrott).
Jordens fyndigheter innehåller 2 procent naturligt uran. Av detta är endast 0,4 procent U235, som är klyvbart. Detta måste urlakas och anrikas, vilket åter förbrukar mängder av fossil energi.
Uran är dessutom en giftig tungmetall med alla de miljöproblem dessa ger. Avfallsproblemen är skrämmande välkända och har hittills och kommer framöver att kräva mängder av fossil energi för transport, förvar och slutförvaring.
Kärnkraft är inte planerbar.
Driftsstopp sker regelbundet till följd av tekniska fel och översyn.
Klimatförändringar ökar dessutom risken för driftsstopp till exempel brist på kylning.
Varje kärnanläggning är både en olycks- och säkerhetsrisk.
En härdsmälta kan ju inte ske – ändå sker det till följd av naturkatastrofer, mänskliga misstag, sabotage eller attacker.
Sverige förbrukar för närvarande 1 500 ton anrikat uran/år. Det vore klädsamt om vår statsminister någon gång vore ärlig och redovisade mängden växthusgaser som frisläppes/år från brytning till slutförvaring och hur mycket som beräknas frisläppas vid en fortsatt kärnkraftsutbyggnad.
Vill vi överleva några generationer till måste vi sluta argumentera för vårt behov av energi och istället anpassa vårt behov till den energi som finns. Detta kallas ekonomi, det vill säga hushållning!