Gotland är ett utpräglat landsbygdslän och ett av Sveriges hästtätaste. Vi har travbana, massor av ridskolor och hundratals gårdar där man har häst. Det är bra. Hästnäringen är en källa till glädje, en chans till trevlig motion och en viktig näring som bidrar med jobb och skatteintäkter. Men med regeringens nya förslag till detaljregleringar, från den så kallade Övergödningsutredningen, finns risken att allt färre kommer ha råd att hålla på med hästar.
I utredningen som gjorts av förre MP-toppen Håkan Wåhlstedt föreslås en rad nya regleringar, där den röda linjen är att hästar ska jämställas med miljöfarlig verksamhet. Endast 2-3 hästar ska få vistas per hektar, mark ska inte få användas som hage i mer än 10 år, förbud ska införas mot att ha hage nära vattendrag eller diken och maximalt 20 procent av hagen får vara upptrampad. Var för sig kan förslagen se aptitliga ut för några, men den sammantagna effekten är att det blir oerhört mycket dyrare att ha häst eftersom att så mycket mer mark behövs för att nå kraven.
I Sverige genomförs varje år 5 miljoner ridtimmar på landets ridskolor. Svenska ridsportsförbundet har 154 000 medlemmar, varav 91 procent är flickor och kvinnor. Ridsporten är, efter fotboll och innebandy, den största föreningsidrotten för ungdomar mellan 13 och 20 år. Det är detta man ska ha i bakhuvudet när regeringen går vidare med nya förslag som försvårar för hästnäringen.
Rödgröna politiker har försvarat sig mot kritiken med att man ”bara” ska skicka förslagen vidare till ansvariga myndigheter, vilket kan låta som en from åtgärd. Men det är första steget mot att dessa långtgående förslag, som försvårar för hästnäringen, blir verklighet.
Sverige har många problem. Integrationen fungerar dåligt, brottsligheten blir allt grövre och arbetslösheten som nu ökar var hög redan innan Coronapandemin. Att det då finns politiker och utredare som lägger tid på att ta fram förslag, vars syfte är att vi ska minska antalet hästar i Sverige, det är mer än märkligt. Kasta förslagen i papperskorgen och inled istället en diskussion med hästnäringen kring mer rimliga förslag. Varför inte börja med frågan ”vad kan vi göra för att fler som vill engagera sig i hästsport ska få den möjligheten?”