17 procent, över 1 300 kronor skulle det innebära i hyreshöjning för mig.
En mamma som är ensamstående på heltid. Två små barn. All VAB på en inkomst. Ett jobb har jag. Ett jobb som jag trivs med, men som inte ger den löneökningen som behövs för att hålla jämna steg med alla andra prisökningar i samhället.
Vår matbudget har ökat med nästan 50 procent senaste halvåret. Vissa aktiviteter har jag tvingats säga nej till, med magknip eftersom jag ser hur mycket de betyder för barnen. Men vi kan inte betala vad det kostar.
Att bjuda hem vänner på kvällsmat innebär att avstå något annat. Kanske fredags-myset. Hyra och räkningar måste täckas. Och just nu går det, med nöd och näppe klarar vi att hålla oss över ytan med de neddragningar vi har gjort.
Vi reser aldrig, trots att vi har släkt på andra sidan havet som vi saknar. Loven spenderas hemma, de bad om Kneippbyn i somras men de pengarna lyckades aldrig sparas ihop. Vi försöker spara, men det blir aldrig tillräckligt mycket över. Vi lever så billigt vi kan.
Snälla Gotlandshem, jag förstår att även ni har ökade utgifter med tanke på hur världen ser ut. Men som Hyresgästföreningen skrev, vi måste hjälpas åt. Vi hyresgäster kan inte ta hela den smällen. Strider ni för en hyresökning på 17 procent kommer ni ödelägga liv, både barns och äldres. Låt oss kämpa tillsammans istället för emot varandra.
Driv oss inte till socialen. Tvinga oss inte från bostäder som vi ser som vårt hem och vår trygghet. Vi behöver er hjälp att få fortsätta leva i en dräglig vardag och i det hus eller den lägenhet som är hemma när världen utanför skakar. Snälla…