Du utan reflex när du går, när du är ute och rider, du utan cykellyse. Ska man börja med att skälla ut dig? Men det hjälper inte.
Det man kan säga är att du är väldigt självisk, att du tror kanske att du har en magisk skyddsbarriär runt hela din kropp? Kanske att du tror att du är odödlig?
Men du är inte det, du är inte odödlig, du har inte en magisk skyddsbarriär runt dig.
Du är av kött och blod, kommer olyckan ske med en bilist så blir det du som blir skadad förmodligen extremt, kanske till och med dör.
Men det kanske är det du vill?
Och tänker du ens hur det kommer bli för dina närstående om en olycka sker, tänker du ens på de som älskar dig? Men du verkar inte bry dig om de människorna.
Kan du förstå hur svårt det är för närstående att kunna leva med saknaden av att du dör bara för att du vägrar synas i trafiken på grund av din själviskhet. Eller när de får se dig på lasarettet och läkaren berättar att du aldrig mera kommer kunna röra dig från halsen och nedåt?
Eller hur kommer bilisten må av att ha tagit ett liv, eller skadat ett liv svårt?
Det finns många människor som har förlorat en av sina närstående, en som de älskar på grund av olyckor med bilister där du som är gående eller cyklist och inte väljer att synas.
Du är en egoistisk person, en som tror att du syns fast du har ljusa ytterkläder. Men flesta av er har mörka.
Men det spelar ingen roll vart du bor, bara för att du bor inne i Visby där det finns gatubelysning så syns du inte.
Kan du inte tänka ett varv till? Tänka på de närstående som älskar dig? Tänka på den oskyldiga bilisten som du kommer förstöra för?
Osynliga trafikanter är själviska
Onödiga trafikolyckor kan förstöra livet för många människor. Den påkörde. Påköraren. Och många fler.
Foto: Varfjell, Fredrik
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.