Vi skogsägare levererar livsviktiga värden till samhället. Våra skogar är ”koldioxiddammsugare” som binder koldioxid när de står på rot i landskapet och blir till förnybara produkter.
Genom åren har vi skogsägare arbetat långsiktigt med ett hållbart brukande av skog och skydd av värdefulla miljöer genom frivilligt och formellt skydd. Vi stödjer ett väl motiverat skydd av skog där äganderätten respekteras och markägaren får full ersättning, men vi menar att det behövs en konstruktiv diskussion om hur mycket mark som i ett totalt perspektiv ska undantas från brukande. Det behöver också klargöras hur och av vem de avsatta områdena ska skötas.
På olika nivåer i Sverige, Europa och världen pågår just nu samtal om hur vi ska hejda förlusten av biologisk mångfald. Det är en mycket viktig diskussion, men den måste ske med ett bra underlag där vi har samma definitioner av skydd och kan jämföra varandras insatser.
Det framstår som att vi i Sverige skyddar väldigt litet mark – och att man i andra länder i Europa skyddar väldigt mycket. Det är en bild som bygger på helt olika definitioner av skydd. En nyligen presenterad rapport från LRF Skogsägarna pekar på att Sverige skulle ligga i topp, om vi rapporterade skydd av mark på samma sätt som andra EU-länder gör.
Skyddad natur redovisas ofta i olika kategorier som definierats av internationella naturvårdsunionen (IUCN). I den granskning som LRF Skogsägarna har gjort, framkommer att svenska myndigheter i stor utsträckning endast redovisar områden i kategorin för strikt skyddade områden. Samtidigt redovisar andra länder främst områden i övriga kategorier, exempelvis landskapsskydd som i stor utsträckning tillåter både jord- och skogsbruk. Det gör att jämförelserna mellan länder blir missvisande.
Vi kan nu presentera siffror på hur det ser ut i Sverige länsvis. Om vi räknar som de flesta andra länder gör, innebär det att 48 procent av marken på Gotland i olika grad har restriktioner för brukande och därmed skulle räknas som skyddade inom ramen för internationella definitioner. I den beräkning, som gjorts av Metria på uppdrag av LRF Skogsägarna, ingår formellt skydd, inklusive impediment, vattenskyddsområden, strandskyddsområden (utanför tätorter), biosfärområden och världsarv samt riksintressen för friluftsliv och naturvård. Det gäller med andra ord både områden som idag möjliggör skogsbruk och områden som inte gör det. De områden där skogsbruk idag i princip inte får förekomma utgör 14 procent av marken på Gotland, och det är den siffran som ligger till grund för Naturvårdsverkets rapportering till EU.
Med många andra länders sätt att se på markskydd, skulle nivån för Sverige totalt vara 57 procent, medan den rapporterade nivån är 14 procent.