Staplarna ser inte alarmerande ut jämfört med tidigare år. Är det här orsaken till att hela världen är upp och ner, att människor inte vågar gå ut, att diktatorer har tagit tillfället att skjuta upp val, att barn inte får utbildning, att gränser stängs och att många människor mister sin försörjning och psykisk ohälsa ökar?
Vad hade man då kunnat göra istället här i Sverige? Ja, en första åtgärd borde ha varit att lägga pengarna på att förbättra sjukvård och äldrevård istället för att skjuta in olika politiska kortsiktiga stöd till att hålla verksamheter i gång som kanske eller kanske inte är lönsamma sedan heller.
Nu fortsätter man att ha en sjukvård som inte går att anpassa till läget och en äldrevård som mer är förvaring och vård som i vård av krukväxter istället för att återanställa administrativ personal i sjukvården och göra den mer flexibel för att kunna möta olika behov vid olika tillfällen.
Äldrevården behöver högre status och personalen bättre utbildning för att skapa en människovänlig tillvaro för de gamla istället för att bara ta hand om dem som paket. Vem vet hur många av de som avlidit som har gjort det i stress och förvirring över förändrade situationer och för att inte få träffa sina anhöriga. Det är sköra människor som har rätt att bli respektfullt behandlade sina sista år i livet.
Västvärlden lägger beslag på alla vacciner så att de personer i riskgrupper i andra länder som verkligen skulle behöva vaccineras inte får tillgång till vacciner. Många människor inom turistländer har mist sin försörjning. Diktatorer och osunda politiker har ridit på coronarestriktionerna för att skaffa sig maktövertag och ställa in val och stänga skolor. Det sker även i Sverige där riksdagen stiftar corona-lagar för att snabbt kunna utfärda nya restriktioner. Det innebär i förlängningen ett hot mot demokratin.
Varför har politiker så helt överlåtit styrningen av pandemiåtgärderna till yrkesgruppen smittskyddsläkare? Blanda in fler yrkesgrupper i besluten: psykologer, socionomer, ekonomer och inte minst politiker för att få en bättre täckning av konsekvenserna av besluten.
Alla journalister springer åt samma håll. Ingen granskar coronahanteringen kritiskt. Rapporteringen består i stort sett bara av hur många nya fall som kommit varje dygn. Det skulle vara så befriande om någon hade vågat rapportera på ett mer nyanserat sätt.