Om man spänner ett gummiband för hårt brister det. Om man plågar och förnedrar ett helt folk, tar mer och mer av deras land, ockuperar deras områden, stänger in dem i enklaver med murar och stängsel runt, bestämmer vem som får lämna området, blockerar införsel av förnödenheter, anfaller och dödar människor och förstör infrastruktur – och om detta pågår kontinuerlig i sjutton år – ja då brister det till slut. Och vi är där nu.
Den här beskrivningen gäller för hur det var i Gaza innan Israel började bomba sönder både människor och samhälle. Det den vardag som palestinierna levde med fram tills kriget startade i oktober 2023. Nu är det miljoner gånger värre.
Gaza är ett av världens mest tättbefolkade områden, där människor är instängda under en omänsklig blockad och saknar tillgång till det mest grundläggande, som rent vatten.
Halva Gazas befolkning är barn och två tredjedelar är flyktingar från Västbanken och östra Jerusalem. Arbetslösheten i Gaza är skyhög och runt 80 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
Det heter att Gaza slapp ur ockupationen 2007, då de israeliska bosättarna lämnade området. Men detta är bara ord. I praktiken kontrollerar Israel Gaza fullständigt.
Israel startade en blockad mot Gaza 2007 (När Hamas tog över styret i Gaza) och Israel fortsätter att kontrollera gränserna, ┣ in- och utförsel av människor, varor, valuta.
De kontrollerar luftrummet, kusten och havet. Israel byggde stängsel runt landgränsen, militär bevakar utgångarna och nästan ingen släpps ut från Gaza. I praktiken hålls hela befolkningen i Gaza fången.
Gaza har under Israels år av blockad utsatts för flera förödande anfallskrig, som lett till tusentals döda och skadade och orsakat massiv förstörelse av bostäder, sjukhus, skolor, reningsverk, elnät och annan viktig infrastruktur. En fredlig marsch 2017 bemöttes av israeliska prickskyttar som dödade över 300 människor.
Samma år gjordes en ny utredning om förhållandena i Gaza. I FN:s rapport står det: ”Tröskeln för att Gaza är omöjligt att leva i har redan passerats.”
Under hela perioden som blockaden har pågått har FN och hjälporganisationer larmat om den katastrofala humanitära situationen som blockaden och de storskaliga angreppskrigen har orsakat. Ingen har lyssnat, ingen har ingripit till stöd och hjälp för palestinierna. Var går gränsen för hur länge man kan stå ut?