Polisen i förskolan – utmaning för Nollvision

Riksdagen antog Nollvisionen 1997 och ska ledas av statliga myndigheter. En av dessa är Polisen.

Jörgen Lundälv.

Jörgen Lundälv.

Foto: Pressbild

Insändare2022-10-31 11:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För att det förebyggande arbetet mot död och hälsoförluster ska lyckas måste offentliga samtal föras mellan polisen och allmänheten. Därför måste barn och unga inkluderas i samtalen. Polisens delaktighet i förskolan skulle kunna vara ett steg att utveckla Nollvisionen.

Nollvisionen har varit en mycket framgångsrik vision. Mycket arbete läggs ned av statliga myndigheter att höja nivån för det förebyggande arbetet. Det är viktigt med en helhetssyn på trafiksäkerheten och det är därför viktigt att det sker samverkan mellan myndigheterna. Polisen har en viktig roll i Nollvisionsarbetet.

Men de senaste årens tystnad från polisens sida i trafiksäkerhetsfrågorna är bekymrande. Man skulle till och med kunna oroa sig för att deras engagemang är dalande. Någon offentlig utvärdering av Polisens nollvisionsarbete har inte synts till. Den synliga uppgift som Polisen har innebär att föra samtal och dialoger med barn, ungdomar och familjer om säkerhet i trafiken. Polisens rätt till våldsanvändning får aldrig överskugga det nationella nollvisionsarbetet.

Låt trafiksäkerheten få ta plats på polisutbildningar och i ledningsstrukturen. Jag har på nära håll följt tragiska konsekvenser av polisens våldsanvändning; biljakterna i trafiken. Dagens biljakter sker under mycket betänkliga former. Det är ett moment som är ett av de allra mest farliga som Polisen utför samtidigt som allmänheten är tämligen dåligt insatta i riskerna. Kanske vore detta något att lyfta upp i trafikskolorna. 

Områdespolisen och förskolorna i Stockholm började förra året ett samarbete genom att polisen träffade barn i förskolan. Ett engagemang som uppskattades av barn, föräldrar, personal och polisen. Målet var att avdramatisera polisens roll. Det skulle vara intressant om denna modell kunde spridas i landet och även omfatta trafiksäkerheten. Ett förebyggande arbete mot ohälsa, skador och död måste stärkas. Vi har en Nollvision som kan bli bättre och utvecklas till en ny nivå där barnen och förskolorna kunde ges en större plats. Jag menar att Polisen måste förändra sitt förebyggande arbete i grunden och att områdespolisen i Stockholm redan har lagt grunden för ett sådant arbete. Här finns goda möjligheter för både skolan och socialtjänsten att följa med på förändringsarbetet.