Regionens äldrevård var redan i ett mycket pressat läge, med pandemi och ont om personal. Om man då mitt i det säljer till lägstbjudande och där man vet att vinst på personal och maten väntar, då borde väl vilken människa som helst, inkluderande politiker oavsett parti förstå vad som kommer ske? Men icke!
Regionen misskötte möjligheterna för oss och Attendo att komma igång på ett bra sätt. Man kunde inte bistå med folk så vi kunde få planeringsdagar med Attendo, vår dåvarande chef och planerare tömde i stort sett kvällen innan övergången de matförråd och varor som Attendo köpte av regionen för att klara de första 14 dagarna. Man lovade också oss anställda att inga förändringar skulle ske på personal och avtalssidan första året, det stämde ju inte alls.
Eva Bofride skriver i sin ledare att Håkan Ericsson använder orden elände och kaos som hon hoppas inte är plakat för kommande valkampanj, det är inga plakat för det är mycket rörigt med det mesta på Attendos boenden.
Vill inte klaga på våra chefer och samordnare, de gör absolut så gott de kan just nu, men de räcker inte till! Men ändå en eloge till dem, de är nåbara dygnet runt i stort sett och vill få det att fungera men utan folk och med den press för att få oss att komma in i Attendos system och rutiner så är det tufft för dem med just nu!
Cheferna sliter sina hår för att få in bra personal, de har fullt upp med intervjuer och behöver ha in mer folk! Medan de jobbar för fullt med det så blir verksamheterna drabbade. Vi får inte igång våra rutiner och vi alla stretar på för att komma in i ett lugn och hitta den bra vård som Attendo säger att de ska stå för. Där är vi inte än, men jag hoppas det blir så. Vi är trötta och slitna men vill få det att fungera. De få vikarier vi har jobbar på för fullt och även fast anställda jobbar mer än man har på sitt schema.
Jag undrar också, var är de granskare av verksamheten som det pratades om innan. Var är socialförvaltningen? Ni har kanske kontakt med cheferna utan vår vetskap, men när ska ni prata med oss? Politiken har ju hört vad som sker, och den gör uppenbarligen ingenting,
Eva Bofride nämner också att politikerna sätter kraven för vår äldreomsorg, då är kraven jäkligt lågt ställda. För som det är just nu så hinner vi absolut inte göra det vi ska och det de boende har rätt till. Vi får ofta hoppa över duschar, vi får inte tid till den utevistelse och egen tid de har rätt till. Jag skulle önska att avdelningarna inte har fler än åtta brukare på två anställda! Det är kanske något ni politiker skulle kunna besluta om?