Inte blev jag gladare när jag läste nyhetsartikeln där skolchefen Torsten Flemming förklarar att bristen på pengar gör det omöjligt att bedriva skolan på Gotland i enlighet med lagar och förordningar.
Jag kan inte förstå med vilken rätt C- och S-politiker anser sig kunna bortse från sitt ansvar att följa Sveriges lagar? Hur ni med öppna ögon fattat beslut om skolverksamheten som inte ger skolornas personal förutsättningar att kunna följa lagen?
En av de två insändarna handlade om starten på barnets väg genom skolsystemet ”Varför gå från dåligt till sämre i förskolan?”.
Föräldern Magdalena redogör för hur ansträngd situationen är i förskolan.
Det är i dag cirka 15 små barn på tre pedagoger. Skolverket rekommenderar 11-12 barn. Snittet i Region Gotland ska öka från 4,5 barn per pedagog till 5,2 barn. Förskollärarna går på knäna och känner att de inte räcker till.
Tyvärr väcker det inte samma folkstorm när förskolans verksamhet försämras som när små grundskolor på landsbygden ifrågasätts.
I insändaren ”Berätta hur och var vi ska spara i skolan” redogör gymnasieläraren Marika Randlert för den krympande tiden för elevarbete och de orimligt stora klasserna på 32-34 elever.
Hur tänker ni C- och S- politiker om barnets väg genom skolsystemet och om en rimlig fördelning av vad de olika skolformerna får kosta?
På de små barnen ska det sparas. Den viktiga starten som lägger grunden för det livslånga lärandet försvagas.
De äldsta eleverna som ska förberedas för vuxenlivet och få med sig goda slutresultat från gymnasiet på dem ska det sparas.
När barnet går i grundskolan kan vi ha Sveriges dyrbaraste skola med få elever per pedagog trots att regionen inte har tillräckligt med pengar så att dessa skolor kan leva upp till Skollagens krav.
Se till att fördela kostnaderna klokt mellan de olika skolformerna, att det finns tillräckliga medel för de små barnen i förskolan och att det finns skattepengar kvar när eleverna går på gymnasiet.
Slösa inte bort dem på den skolform som ligger däremellan!