Måttet är rågat. Efter snart 78 års medlemskap lämnar jag Svenska kyrkan. Jag bor inom Visby domkyrkoförsamlings fögderi och då förstår alla varför jag lämnar kyrkan.
I Kyrkans tidning den 12 oktober skriver Jonas Eek på ledarplats bland annat följande:
”Återigen är det konflikt i Visby domkyrka. Det är oklart vari arbetsplatskonflikten består eller vad som orsaken. Desto klarare är att de återkommande konflikterna skadar kyrkans medarbetare och anseende.” De behöver få ett slut” Det känns nästan som ett understatement (underdrift).
Jonas Eek ställer sig frågan om det beror på bristande kunskap – men kommer fram till att så inte borde vara fallet eftersom konflikterna upprepas. 2019 köptes domprosten Mats Hermansson ut. 2020 tillträdde Elisabeth Ström som domprost. 2021 köps Elisabeth Ström ut. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt det spektakel som pågår och har pågått en längre tid.
Jonas Eek jämför det som händer i Visby stift med filmen "Måndag hela veckan", där allt elände upprepas dag efter dag. Och han slutar sin ledare med: ”Kontentan från filmen "Måndag hela veckan" är att den förhatliga måndagen utspelas gång på gång till dess att huvudpersonen lär sig att visa andra respekt och sätta medmänniskan framför sig själv. Först då kan han vakna upp till en ny dag. Kanske en liknande sensmoral gömmer sig bland raukarna på Gotland.”
Jag har också ett tips till domkyrkoförsamlingen: Använd er av hyrdomprostar (precis som sjukvården använder sig av hyrläkare). Hyr in prostarna på ett år i taget. Det är i alla fall ingen som orkar stanna här längre så länge vi har det kyrkoråd vi har. Och varför en kyrka som lämnat staten år 2000 fortfarande ska ha en politisk styrning övergår mitt förstånd.