Jag är en av de första att tycka att Vänsterpartiets val inte kom speciellt lämpligt. Men när jag läser både socialdemokratiska och centerpartistiska ledare och insändare så förundras jag av en enfald i dömandet av Vänsterpartiets agerande.
Vänsterpartiet anklagar regeringen men regeringen är bunden av ett avtal. Det är inte Socialdemokraterna som i första hand stängt ute Vänsterpartiet utan det är faktiskt Annie Lööfs och Centerpartiets krav att Vänsterpartiet inte ska ha något att säga till om.
Hur kan man kräva saker i ett avtal och sedan ta för givet att en part som är utestängd ska buga och bocka hela tiden? Att som en del ledarsidor gå ut och säga ”att det bevisar att Vänsterpartiet inte har i ett regeringssamarbete att göra” är märkligt när man själv stänger ute dem men förväntar sig att de skall stödja Januariavtalet.
Jag tänker på det gamla ordspråket: Som man bäddar får man ligga.
Jag tycker som sagt att tillfället inte var bra valt men hade kunnat undvikas om man från ”januaripartierna” varit mer lyhörd och vårdat de stödtrupper man har haft istället för att negligera dem. Ingenting går att ta för givet, vare sig demokrati eller annat.