Det kan verka malplacerat i en tid av världsomfattande pandemi, Goliats krig mot David i Europa och kommande klimatkatastrof som riskerar att utplåna mänskligheten, att då kämpa för ett träds överlevnad. Men det är inte vilket träd som helst. Det är ett levande kulturarv.
År 1908 byggdes Posthuset i Hemse, därefter anlades trädgården och ett Körsbärsplommon Prunus cerasifera planterades. Efter det har det hänt mycket med Posthuset, det mest av trädgårdens innehåll har försvunnit, men trädet finns kvar. Två fastigheter har tillkommit i den forna trädgården, och träder står kvar. Nu riskerar trädet att försvinna på grund av att en avloppsledning ska passera just där trädet har sina rötter.
”Biologiskt kulturarv är natur som berättar om kultur. Allt från enskilda trädindivider till hela landskap kan förmedla historier om människans närvaro”. Riksantikvarieämbetet år 2020.
Körsbärsplommonet i Hemse är ett sådant kulturarv, en del av vår historia under hundra år och borde därför få en skyddsklassning. En berömd trädgårdsmästare under 1800-talet, Daniel Müller (som var inblandad i tillkomsten av Botan i Visby) rekommenderar just körsbärsplommonet som trädgårdsväxt i sin bok om Trädgårdskonst år 1858.
Detta är första gången som jag och Bo Hammar, genetiker och pomolog har påträffat ett körsbärsplommon på Gotland. I Stockholm är den vanligare bland förra seklets grosshandlares pampiga villor. Det unika med Körsbärsplommonet är att den har 16 kromosomer och därför inte är ett vanligt plommon. Den blommar vackert på våren och ger små frukter goda att göra sylt på, och kan som sagt bli mycket gammalt.
Posthusets körsbärsplommonträd är ett karaktärsträd och tillhör Hemses kulturarv och bör därför bevaras till framtiden. Det enda Bo Hammar, Posthusets -, Vandrarhemmets ägare och jag ber om är att Regionen, som ansvarar för avloppsdragningen flyttar dragningen en bit åt sidan så att trädet kan fortsätta leva åtskilliga år till. Inte för mycket begärt, eller hur.