Antingen tycker man att det som regeringen kallar ”reformutrymme” på 60 miljarder kronor mestadels ska gå till skattesänkningar så att undersköterskan får 154 kronor mer i månaden, konsulten som tjänar 60 000 får 800 mer och direktören 2 000 mer. Eller så anser man att det är välfärden som ska få mest.
Regeringen, som vill gynna den övre medelklassen men knappast sjukvården och annan nyttig samhällsservice, ger kommunsektorn 2 miljarder i generella statsbidrag och socialdemokraternas skuggbudget vill öka till 6 miljarder. Ingendera kan på långa vägar kompensera kommuners och regioners underskott. Bara landets regioner prognosticerar ett samlat underskott på 20* miljarder. Region Gotland ett minus på 264 mkr.
Det säger sig självt att kommunsektorn inte kan klara det här själv. Det går naturligtvis att ”effektivisera” i verksamheterna, hitta vettigare arbetsprocesser, förbättra ledarskap, krympa överbyggnader, avstå från skrytobjekt. Men det skulle endast påverka underskotten på marginalen. Det som krävs är en större lyhördhet från politiken till medborgarnas vilja. Enligt en TCO-beställd NOVUS-undersökning vill 4 av 5 svenskar prioritera välfärd före skattesänkningar. Om vi hade haft samma skattekvot år 2024 som år 2000 hade vi haft 500 miljarder mer att röra oss med för att förbättra sjukvård och skola. Men på bekostnad av färre lyxjakter i Visby hamn. Och inte lika många Suvvar och Teslor på vägarna och måttliga prisökningar på kalkstenshus. Men det kanske vi kunnat stå ut med.
*Uppgiften är ändrad, en extra nolla hade smugit sig i tidigare version.