Insändare: Rädslans makt och konsekvens

Såg att Wera Svensson skrev om människans dödlighet.
I spåren av coronaviruset så hanterar vi det på olika sätt. Att vi alla blir påverkade är konstaterat och klart.
De allra flesta kommer ur detta och kan gå vidare i sina liv. Fast några dör och många tror att de ska dö.
Detta skapar oro.
Som Wera Svensson så riktigt påpekar så är detta med pandemier inget nytt. De säsongsbundna influensorna kommer och går. Men inte denna gång.
Är den värre än andra år? Nej inte enligt de sakkunniga.
Varför tror vi oss då för första gången kunna förhindra den?
Den rädsla som slår rot hos många genererar stora umbäranden och kostnader för samhället.
Det (enda) coronaviruset har fört med sig är att det smittar en procentsats av den totala befolkningen varav vissa dör.
De allra flesta dör inte.
De andra konsekvenserna, som de ekonomiska, är på beslut tagna av oss människor. Alltså vårt sätt att hantera pandemin, inte pandemin i sig.
Är rädslan en sån stark in- och påverkan på våra sätt att vara...eller!