ICA lägger ner, posten finns inte längre. Men folkbildningen finns kvar. Så har det sett ut på många svenska orter. ABF eller Vuxenskolan eller något av de andra studieförbunden har skylten uppe när andra släcker ner. Ett föreningsliv håller igång med studiecirklar, föreläsningar och kulturarrangemang.
Nu föreslår regeringen drastiska nedskärningar. En tredjedel av det statliga stödet till studieförbunden ska bort. Detta kommer att få konsekvenser. Det blir omöjligt att upprätthålla en verksamhet i hela landet när så mycket pengar försvinner. Skyltar kommer att släckas. Sverige blir mörkare.
Hela Sverige ska leva, heter det i högtidstalen. Men regeringens politik säger istället att du ska behöva flytta till storstaden för att få del av ett kultur- och bildningsutbud. För riksdagsledamöter med hög lön och arbetsplats i Stockholm kanske detta är ett mindre problem. Men effekterna för vanligt folk ute i landet blir desto mer påtagliga. Detta är tydligt när vi ser till var studieförbunden verkligen finns och behövs. Tre professorer beskrev detta nyligen på i en debattartikel:
”För landets 158 landsbygdskommuner är de helt avgörande – andelen deltagare i åldern 20–64 är nära dubbelt så stor som i storstäderna och i ren glesbygd handlar det om en nära fyra gånger så stor andel som ägnar sig åt studier i cirklar. I Vilhelmina och Åsele deltar mer än en tredjedel av de vuxna i yrkesför ålder, medan siffran för välbärgade kommuner i Stockholms norra förorter inte överstiger 4 procent.”
Vi kan se det här i Gotlands län. Här deltar en mer än dubbelt så stor andel av befolkningen i studieförbundens verksamhet som i Stockholms län. Folkbildning är naturligtvis viktig även i våra storstadsregioner. Men för att hela landet ska leva är den livsnödvändig.
Regeringens budget är bara ett förslag. Beslut i frågan fattas av riksdagen. Vad tycker riksdagsledamöterna från Gotlands län om att hembygdens kultur, bildnings och föreningsverksamhet utarmas på detta sätt? Vågar de höja rösten mot regeringen?
Än är det inte för sent. Men det kräver civilkurage från politiker som vågar stå upp för sina väljare. Finns det någon därute som vågar plocka upp handsken?
Johan Sjölander, Verksamhetschef på Tankesmedjan Tiden