Trots stora löften om motsatsen ser vi hur arbetslösheten ökat sedan regeringen tillträdde, samtidigt som långtidsarbetslöshet och passivitet försvårar integrationen. Men under sommaren har det blivit tydligt att ytterligare ett politikområde vacklar nära ruinens brant: industrin.
Sättet på vilket regeringen skött besluten om mellanlager och slutförvar av uttjänt kärnbränsle är under all kritik. Trots att Oskarshamns kommun, där mellanlagret finns, sagt i över 40 år att man bara accepterar ett mellanlager om beslutet om slutförvar tas samtidigt – så har regeringen delat upp besluten i två. Helt utan dialog med sina partikollegor på lokal nivå. Det borgar för att kärnkraftens förutsättningar kraftigt försämras kommande år.
Utöver problemet med elproduktion finns också stora utmaningar med elöverföring. Vi på Gotland är så klart bekanta med beslutet att en tredje kabel inte kommer byggas, som fattades 2017 och innebär stor osäkerhet om framtidens elförsörjning. Men även i Norrland ser vi nu hur företagsetableringar uteblir för att strömmen och ledningarna inte räcker till. I Robertsfors har man tvingats säga nej till 2 000 nya arbetstillfällen, just för att elen inte räcker till.
Men även på Gotland har vi en industrikris under uppseglande. Att Cementa inte fått tillstånd att fortsätta bryta kalk, eller ens svar på vad domstolen saknar i deras ansökan från 2017, kommer få stora konsekvenser. Självklart är det inget regeringen kan ändra på i en handvändning genom ett enkelt regeringsbeslut, men hanteringen av frågan är ändock anmärkningsvärd.
Peter Wennblad på Svenska Dagbladet har den 3 september fått tillgång till interna mejl mellan Statens Geologiska Utredning (SGU) och regeringskansliet, där det framgår att regeringen tvingat myndigheten att inte publicera den rapport de tagit fram, kring vilka ödesdigra konsekvenser ett cementstopp för med sig. Regeringen har alltså tystat en fristående svensk myndighet av politiska skäl. Kan någon blixtinkalla Konstitutionsutskottet?
När Socialdemokraterna bedrev valrörelse 2014 sa de att någonting håller på att gå sönder i Sverige. I dag kan vi konstatera att om något då höll på att gå sönder, då är det definitivt trasigt nu. Vi behöver en ny regering som får ordning på Sverige.