BPH ger svårighet att starta kissandet, klen stråle, stötvis och ofullständig tömning liksom lagringsbesvär med hastiga och okuvliga urinträngningar och frekventa tömningar dag och natt. Detta påverkar allvarligt livskvaliteten för den enskilde.
I obehandlad form kan problemen övergå i kroniskt sjukdomstillstånd med förslappad blåsa och ständigt urinläckage som följd. Trots detta visar statistik att bara några tiotal patienter per år ges botande behandling via operation. Resten får låta sig nöja med biverkningsrik medicinering eller kateter.
Sett till andra regioner visar det på stor ojämlikhet i vården. I Kalmar är det tre gånger större chans att få en botande behandling för sina besvär. Det beror på att patienter där ges en smidig värmebehandling inom öppenvården istället för att få vänta på resurskrävande operation.
En värmebehandling utförs under lokalbedövning på 10 minuter och patienten kan gå hem direkt efter. En operation kräver vårdavdelning, anestesi, operationssal och eftervård. Studier visar att operation är dubbelt så dyr jämfört med värmebehandling. Erfarenhet visar också att samhället kan spara 150 000-200 000 kronor per år för varje patient som kan tas ur uppehållande vård och istället botas.
Mot denna bakgrund är det helt ofattbart att Region Gotland envist fortsätter med uppehållande vård och traditionell operation. Detta då vården ligger under sparbeting, och att det sedan många år finns ett mål hos hälso- och sjukvården att flytta mer vård från sjukhuset till öppenvården.
Det mest graverande i denna historia är att det visat sig att den gotländska vården bryter mot Patientlagen och inte upplyser patienten om värmebehandling eller dennes rätt att fritt söka behandlingen i annan region. Patienten får bara information om de traditionella behandlingsstegen, medicin, kateter, operation.
Här måste frågan ställas: i vems intresse agerar vården? Svaret kan stå att finna i ett uttalande som kommit från en högre företrädare för den gotländska vården och där det sägs att ”vi har fyra patienter inbokade under maj och därefter sju på väntelista. Då vi har två ST-läkare som i första hand behöver träna på TURP (läs; operation) under handledning så känns det fel att lägga in en ny behandlingsmodalitet i nuläget”.
Är det alltså så det är: Bara det antal BPH-patienter som behövs som övningsobjekt vid läkarutbildning släpps fram till bot? Man tar sig för pannan! Hur cyniskt får vård bedrivas?