Hon ska jobba kväll på äldreboendet som drivs av Region Gotland och ångesten hon har är påtaglig. Pappa har redan åkt till jobbet. Jag frågar henne om hon är ledsen, hon säger nej. ”Jag är bara förkyld”.
Hon ska jobba kväll men hon vet att hon inte kommer hinna ge alla på boendet den uppmärksamhet de behöver. Ibland är hon ensam på en avdelning och de årsrika är tunga att lyfta. Hon kommer att ringa på hjälp från de andra avdelningarna men de har mycket att göra med. Hon kommer att lyfta alla själva trots att hon nu har problem med rygg och axlar. Hon vet att många kommer att ringa om hjälp för att gå på toaletten men hon kommer inte att hinna fram i tid. De årsrika ligger hjälplösa och förnedrade i sitt eget kiss i sin säng, där de får ligga en stor del av dagen.
Hon vet att hon kommer att gråta på jobbet av ångest, stress och sorg, hon förlorade sina egna föräldrar tidigt och nu vill hon ta hand om sina egna föräldrar genom att ta hand om andras. Men det här var inte det hon förväntade sig. Hon ville förgylla årsrikas vardag, ta hand om dem och älska dem. Hon älskar dem och de älskar henne ändå. Men den lilla tid de får tillsammans är fylld av skuld. Skuld för att det finns så lite tid och så lite hjälp att ge. Hon kommer hjälpa den äldre mannen som inte kan resa sig upp av sig självt, fastän han är dubbelt så stor som henne, även om hennes kropp tar stryk. Hon kommer att komma in gråtandes till honom, han kommer titta på henne, nicka och hålla hennes hand i tystnad som tröst. Ord överflödiga. Han vet. Hon vet. Det är så här varje dag.
Min mamma kommer att jobba kväll idag. Men mannen som hon har blivit tröstad av de senaste månaderna, har stillsamt somnat in. Hans sista tid i livet blev ensam, förnedrande och sorglig. Min mamma gav allt.
Min mamma har varit med om mycket i livet, hon har en kevlarsjäl. Men den här orättvisan, okänsligheten samt ignoransen från ledningen och bristen på personal knäcker människor. Knäcker våra årsrika, knäcker anställda och den knäcker anhöriga till anställda.
Jag vädjar till er som har föräldrar och släktingar på äldreboende att besöka och försöka vara med en hel dag på boendet. Hjälp till, ta hand om din mamma eller farfar. Spendera tid med dem. Engagera dig och se vad det är för boende dem bor på.
Så försöker jag ta hand om min mamma som tar hand om er mamma. Så tar vi alla hand om varandra i slutändan mot en finare och omtänksammare tillvaro.
Region Gotlands äldreomsorg fungerar inte
Alltför ofta hör jag min mamma gråta inne i hennes rum.
Region Gotland ger inte tid nog för att ta hand om de gamla.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.